onsdag 24 december 2014

Julafton 2009

Ja, detta är en dag jag aldrig kommer glömma. Hela familjen var samlade hemma hos oss. Mina föräldrar, syskon och syskonbarn.

Jag vaknade på morgonen att jag hade ont i sidan. Tänkte så mycket mer på detta. Men på förmiddagen började jag frysa och värken på sidan mellan magen och ryggen blev värre.

När jag gick på toaletten såg jag till min fasa att jag kissat blod (nä, ingen menstruationen) och att jag blivit gul i hyn. Kommer ut från toa och frågar om de ser samma sak som jag. Jo, det gjorde de. Värken nu i sidan tilltar ännu mer och när klockan är 11:30 beslutas det att det är bara att åka in till akuten.

Väl där inne läggs jag in på intensiven och får stark medicin av dess like. Efter en del undersökningar kommer beslutet man inte vill ha på en julafton. Jag får stanna kvar och att det ska bli operation dagen efter. Det jag har fått var nämligen gallsten.

Så denna julafton blev till att tillbringa i sängen på sjukhuset och se Kalle Anka från den lilla tv som fanns vid min säng. Så mycket mer av den julen kommer jag inte ihåg på grund av alla de starka medicinerna jag fick för att klara av smärtan.

En sådan upplevelse vill jag inte att någon ska få behöva vara med om.

God Jul på er alla där ute

söndag 21 december 2014

Skogsvandring

Idag åkte hela familjen ut till ett Naturområde i närheten av där vi bor. Där finns det en slinga på cirka 1 km som är barn och handikappanpassad. För barn med finns det olika saker som man ska leta efter som de hängt i träden. Sakerna byts ut också efter tiden så det inte är samma, det hade varit lite för lätt.

Men idag var det premiär för dottern att gå denna rundan. Mannen var lite skeptisk till det, men jag sa att vi får se hur det går.

I början gick det hur bra som helst men när storebror började göra avvikelser från stigen skulle naturligtvis lillasyster göra detta med. Det var kanske mindre bra vid denna stig som kallas Ravinstigen och du kan ju lista ut varför. Jo, vissa delar av stigen går på en ramp över en ravin.

Men dottern knallade allt på och det blev lite gnäll när vi gått lite mer än halvvägs. Men fick då bäras av pappa och sedan var det lite banan att äta också.

När vi sedan gått hela rundan passade vi på att ficka i det lilla café som också ligger vid detta naturområde, något som sonen tyckte var otroligt trevligt. Hans omdöme för de hembakade kakorna var att de smakade fantastiskt gott och det är ett bra betyg om det kommer från en 5-åring. Själv tog jag en pepparkaksbakelse med philadelphiaost på och lingon. Mannen valde en lussekatt och till detta kaffe. Jo jag får allt hålla med sonen om att fikat på detta lilla café var otroligt gott.

fredag 19 december 2014

Julkort

Hur många är det egentligen som i dagens tid sätter sig ner och skriver julkort till sina nära och kära?

För det är något som jag gör. Skriver dem, lägger dem i påsen för julkort och sedan på julpostlådan.

För ut satt jag och gjorde alla julkorten själv, men tiden till det fanns inte i år.

Men visst är det kul att få ett julkort som någon har gjort själv av kärlek och omsorg.

Tyvärr har jag insett med att allt färre skriver julkort. Är detta något som är på väg ut ur tiden. Jag hoppas verkligen inte det, för jag tycker det är hur kul som helst att både få och skicka julkort.

Hoppas du får ett i år ;-)

lördag 13 december 2014

Luciafirande

I går så var det luciafirande på sonens förskola. På denna förskola där han går har de som tradition att barnen mellan 3-5 år firar sitt luciafirande i kyrkan. Vilket jag tycker är väldigt trevligt.

Nu är det bara så med att till detta behöver de för varje luciafirande någon som kan spela på den flygel som står i kyrkan. Så de brukar fråga barnen vad deras föräldrar gör och på så sätt få reda på om det finns någon som kan spela på piano (flygel).

Hos oss är det så att mannen här är otroligt musikalisk, han har det i generna från både sin mamma och pappa. Så när det kom fram genom vår son att pappa spelade hemma kom frågan ifall han skulle kunna tänka sig att spela i kyrkan till lucia.

Vad de inte vet är att mannen fått ställa upp ett antal gånger och spela när hans pappa ska sjunga och framträda så visst han har det i sig.

Hur som, han tackade ja till detta att det kan han göra och förskolan i sin tur blev väldigt glada över det. Så första luciafirandet blev för två år sedan där mannen spelade tillsammans med barnen.

Sen kom skolavslutningen till sommaren då frågan också kom ifall han skulle kunna tänka sig att spela till det med. Visst kunde han göra det tyckte han.

Så nu h ar det blivit några gånger som han är med och deltar i detta lucia - och skolavslutningsfirandet.

Men i alla fall, barnen har övat så otroligt mycket och var så duktiga på att sjunga. Sedan som de tog i och sjöng högt med. Detta värmer verkligen ens moders hjärta när man hör sånt. Hur de övat och hur de framför det för sina föräldrar, mor- och farföräldrar. Som de strålar barnen (ja, förutom de som gråter och inte vill vara med, för de finns också). Detta är något man njuter av en lång tid. Kan säga det med att tårarna kom hos mig för att det var så fint.

Efter luciafirandet så var det flera föräldrar som kom fram och tackade mannen för hans otroligt fina spelande. Vilken underbar man jag har som har denna begåvningen och som jag kan få njuta av hemma när han sätter sig ner för att spela.

torsdag 11 december 2014

Bilen

Kan man bli  mer arg när man ska sätta sig i bilen och köra till förskolan med dottern och den startar inte. Jag trodde dock inte att det var sant när det hände mig nu i går morse.

Jag har i lugn och ro tagit på dottern hennes kläder och satt henne i bilen. Sedan tagit på mig själv och eftersom det blåste och regnade ute skulle det vara skönt att bara köra henne bort till förskolan och sedan hem igen. Men se det gick inte.

Bilen totalvägrar att starta. Den blinkar med sina lampor och klickar i motorn. Grrrrrrr är det enda jag får fram då. Så får ta ut dottern ur bilen, sätta henne i vagnen och sedan gå till förskolan med henne.

Väl hemma sen igen kan jag söka på problemet som tydligen ska vara att batteriet är dött. Hur satans kan det ha gått till. Men ja det bryr jag mig inte om. Så det är bara att knalla iväg till närmsta Meca för att införskaffa det och då i samma veva bli av med 1350 kr. Ja det var ju liten summa "not"

Sedan byta batteri i bilen och där efter var bilen som ny igen.

Men varför av alla dagar skulle det hända just den dagen då det var så svinit kallt ute. Ja det är en fråga jag aldrig kommer få svar på.

onsdag 10 december 2014

Julgodis

Nu börjar julen närma sig och med den även allt detta som man vill ska vara klart till julaftonen. Helst gärna flera dagar innan. Så att nu komma på att ja julgodis måste jag göra. Något som vi egentligen sa att vi inte skulle ha i år. Men saker och ting ändrar sig.

Så när sonen ligger nere för räkning så passar jag på att ställa mig vid spisen för att påbörja några av godissorterna.

Igår blev det "bara" två stycken men vet av erfarenhet att de kommer gå åt som smöret.

Det jag gjorde var kola, då helt vanlig kola och sedan kola smaksatt med lakritssmak. Den om något är försvinnande gott god om man nu kan kalla något det.

Har även sedan i helgen tänkt att göra ischoklad i olika smaker samt knäck och knäckklubbor.

En ny variant av inslagning på kolan såg jag på Facebook för något år sedan. Man tar helt enkelt vanliga muffinsformar och vecklar ut dessa och sedan så lägger man kolabitarna i dem och slår in dem. Sjukt bra och enkelt får jag säga att det är. Mycket trevligare med samt om man har olika mönster och motiv på dessa muffinsformar så kan man se skillnaden på vad som är vad med.

tisdag 9 december 2014

Extra tillbehör...

Nu börjar jag tröttna lite på detta. Det handlar om bilar i trafiken och att de inte kan visa åt vilket håll de ska.

Idag när jag skulle lämna dottern på förskolan råkade jag åt för detta två gånger av två olika bilar. Tydligen är det otroligt svårt att använda sin blinkers i bilen när man ska svänga. Detta för att informera sina trafikanter runt om vart man ska istället för att som jag får slänga mig på bromsen för att du står stilla och visar inga tecken på att du ska svänga.

Visst såg att du nog hade stannat men principen i det hela. Hur jobbigt är det att ta handen till blinkersspaken och dra den upp eller ner. Tydligen otroligt jobbigt eftersom de flesta inte använder denna.

Jag tror mer eller mindre nu att detta är ett tillbehör som man måste välja till i bilen när man köper en ny. Den finns inte där längre. Nä den gör inte det, eftersom det är så många som inte använder den.

Samma sak är lite när man som gående ska gå över en väg där det är övergångsställen. Jag får alltid stå kvar där en bra stund innan det är någon bil som ens behagar sig för att stanna så att jag kan gå över. Så ska det inte vara. Men jag vill ju inte riskera mitt liv genom att gå ut och så stannar inte bilen.

Nä lite rättelse på det hela får det vara nu tycker jag.

söndag 7 december 2014

Sjukstugan

Det började med att jag fick hämta hem dottern från förskolan i torsdags.

Igår började sonen klaga på att han hade ont i magen och i kroppen. Idag när han var ute och gick med sin morfar förstärktes det ännu mer. Sonen är inte annars den som klagar över att vara ute. Sen klagade mannen lite över att det ömmade i kroppen.

Tänkte inte så mycket mer på det.

Mannen åkte sedan i eftermiddags på brottning med sonen men de kom hem ganska snabbt igen. Sonen hade börjat klaga på att han mådde illa när de gjorde kullerbyttor.

Så när de kom hem kände jag att han var ganska varm i pannan. Oj, är det första jag tänker. Så varm var han inte när de åkte iväg på brottningen. Tar tempen som visar 39 C. Så det är bara för honom att bädda ner sig i soffan och få se någon barnfilm.

Efter ett litet tag säger mannen att han får gå och lägga sig för han känner sig inte bra. Så efter en stund får han feberfrossa och värken i kroppen förstärktes.

Så nu är det tre sjuklingar hemma eller ja två för dottern mår bättre. Men mannen och sonen har blivit sämre under kvällen. Fy, tycker verkligen synd om dem.

fredag 5 december 2014

Sjuk dotter

Igår ringde de från dotterns förskola till mig. De sa att hon hade varit grinig på f.m. så innan lunch tog de tempen och naturligtvis så hade hon feber då.

Så det var bara för mig att säga att jag var tvungen att gå på grund av sjuk dotter och sätta mig på första bästa tåget hem.

Tycker trotts allt att det gick ganska fort. För från att de ringde till att jag var på förskolan tog det 40 min.

Sen när vi kom hem ville hon inte ha maten utan det fick bli välling för då vet jag i alla fall att hon fick i sig något. Efter det hade jag en otroligt gnällig och varm dotter i knäet hela eftermiddagen och kvällen.

Så även idag är vi hemma med precis samma symptomen, en gnällig dotter som har feber och inte vill äta.

Sms

För några dagar sedan fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände till eller hade inlagd i min mobil.

Det första jag gjorde var att googla på det. Dessvärre gav det inget så tydligen hade denna personen hemligt telefonnummer.

Det som var lite läskigt med det hela var att personen började sms:et med Hej och sedan mitt namn. Undrade hur det var med mig och så vidare.

Jag bestämde mig för att svara och undrade vem detta var. Fick tillbaka att han hittat mig på nätet. Något som gjorde mig orolig.

Började direkt söka på mitt namn och efternamn och där på Eniro ligger mitt mobilnummer uppe. Något som jag tidigare tagit bort. Läste med att det ligger där på grund av att den operatören jag har till mobilen lämnar ut detta om jag inte sagt annat.

Eniro kunde ta bort det om jag ringde till dem så det var bara att vänta tills de öppnade. Under tiden går jag in på internetsidan till den operatör jag har. Så efter mycket letande hittar jag det. Där jag kan kryssa i att jag inte vill att mitt mobilnummer ska delas ut.

Sedan ringa Eniro och där förklara att jag vill att de ska ta bort mitt mobilnummer. Där sa han sedan att jag måste kontakta min operatör om jag inte vill att mitt mobilnummer ska delas ut. Sa att jag redan gjort det.

Sedan var det till att ladda ner en app till mobilen som kan blockera sms.

Så mycket arbete för detta. Fast samtidigt får jag nog tacka denna person som gjorde detta. För fick då reda på att mitt mobilnummer låg ute på nätet fast jag inte ville det.

onsdag 3 december 2014

Julkalender

I år är det andra året i rad som jag gör en egen julkalender till sonen.
En kalender med upplevelser i och att göra saker. Visst, finns ett och annat litet paket med. Men jag tycker inte att det är paketen som ska styra denna kalender.

För att bara nämna några saker som finns bakom luckorna: gå ut när det är mörkt och lysa med ficklampan, göra papperssnöflingor, göra papperssnögubbar, göra pepparkakshus, få maskeradmask (hund), få småpaket av kalaspuffar, plantera blomma i trädgården (om det inte är fruset ute). Ja så kan det se ut.

Sonen på 5 år tycker detta är en otroligt rolig kalender och ser fram emot den varje dag för att få öppna en ny lucka.

Kan säga det med att i varje lucka ligger det en liten lapp på vad det är han ska få. Ibland är det lite klurigt att komma på vad bilden ska föreställa. Som när han fick reflexnalle, det tog ett litet tag för honom att lista ut det.


tisdag 2 december 2014

Släkten

När det kommer till ens familj så kan man inte välja den. Man kan säga att man är fast med den. Det går inte att byta ut den eller ändra i den. Det ända man kan göra är att säga upp sitt familjeband med den berörda personen.

Hmm hur roligt är det då...

Sedan kommer det till detta med sanningen som man säger. Det är ganska jobbigt att som jag har, har hamnat mellan två parter. Båda står mig nära så det är otroligt svårt.

Ibland har jag mer eller mindre fått medla mellan parterna. Men det är ganska svårt när den ena av parterna är självisk och egocentrisk. Har ingen sympati för andra ibland uran ser bara till sitt bästa. Frågar man varför hamnar denna i försvarsställning.

Ja, jag säger det igen. Att vara i denna situation är inte alls kul och jag hoppas att det slutar snart....  Dessvärre tror jag inte på det.

måndag 1 december 2014

Ullared

Vilken dag. Först så bär det av till svåger och svägerskan uppe i Båstad. Dels för att umgås, dels för att komma närmare Ullared när jag och svägerskan ska åka dit tidig på lördag morgon.


Det är bara att ställa klockan på 04:30 då vi ska upp för att sedan komma iväg 05:15. För vi har sagt att vi ska vara där när de öppnar 07:00.

Med glatt humör så åker vi iväg när klockan är runt 05:30 så så sena är vi inte. Glatt humör har vi också vilket är ett måste. Kallt var det med så vantar och mössa på samt en kanna med kaffe i bilen. 

Vägen dit går ganska fort och vi är framme där lite efter att de öppnat. Ja tur var nog det för det var folk. Bilar av dess like och redan då 07:15 kunde vi se 7 st bussar som kommit. Så ja en hel del folk var det bara att räkna med. 

Men vi tog det lugnt och satt kvar i bilen och drack vårt kaffe och bara hade de gött. När vi sedan gick in så trot eller ej så var det ingen kö, utan vi kunde bara gå rakt in på Ullared. Men den tanken kanske jag inte skulle ha tänkt för allt folk kom senare. 

Det var kö hit och kö dit. Kö till toaletterna (vilket det oftast också brukar vara) kö till kaffet, kö till maten. Kö för att försöka ta sig fram till något för att titta på. 

Men vi fick i alla fall ett gott kaffe vid 09:30 tiden och en otroligt varm god smörgås till det. Vi skrattade och delade med oss av vårt bord då till några som var tre personer så de kunde sitta ner de också. Finns det hjärterum finns det stjärterum. Mycket enklare om man visar den glada och positiva sidan än att istället gå där och vara arg på alla som kör på en och tränger sig fram.

Vidare in i affären har vi båda två ni kommit på att man kan ta bort alla galgar på kläderna så det inte blir så fullt i vagnen. Även att man redan från början viker kläderna med. 

Väl vid barnkläderna skulle jag kolla på luciakläder till mina barn. Det var nästan utrensat där och fanns det var det i små eller stora storlekar. Så ja tyvärr blev det större storlekar till barnen men får se det som så då att de kan ha detta några år framöver nu *skratt*

När vi sedan skulle äta lunch så var kön rätt och och jag skojar inte när jag säger att vi stod i kön i över 1 timma. 

Det som hände senare var desto mindre kul. Jag drabbades av tarmvred. AV alla satans ställen så är det inte på Ullared som man vill ha det på. Så det var bara att ta sin medicin och hålla tummarna på att det skulle ge med sig. Tur var hittade vi stolar vid fönstret uppe vid restaurangen där man går ner till vagnarna igen, så där kunde vi sitta utan att bli störda. Evigt tacksam för svägerskan som var med då och som verkligen stöttade mig igenom detta. Tur var så efter intaget av medicinen som jag hade med mig så en timma senare hade det gett med sig. Vågar inte ens tänka på vad som hänt om det inte gjort det. (För vet utgångsläget då, akuten annan medicin, röntgen och därefter om det inte släppt operation).

Men efter detta så blev det en lugn fortsatt shoppingrunda. Vad som hände mer var att jag helt plötsligt får se tv-teamet till serien Ullared så och filma där vi är. Dessvärre är de lite var stans så vem vet, jag kanske hamnade på film där "skratt".

När vi väl sedan kom till kassan, ja då valde vi verkligen fel kassakö för attans vad seg det gick fram där. Snigelfart, nä det var värre än så. Här stod vi i kö i över 1 tim med. 

Sedan var det bara att packa bilen och bege sig av hem. Men man märker då att det kom många bilar som var ute och körde, en lördagskväll. Detta bidrog med till att det blev en olycka så vi blev stående där på motorvägen en stund innan vi kunde köra vidare. 

Men väl hemma var vi glada över att ha kommit hem välbehållna samt överäns om att denna tiden på året ska vi inte åka till Ullared nästa år utan tidigare ;-)

torsdag 27 november 2014

Min sko

Jaha, hur roligt är det att bli av med sin ena sko på jobbet.

Ja detta inträffade mig förra veckan på onsdagen. Jag ställer min skor utanför skåpet efter de dagar som regnat så det inte ska bli en stor vattenpöl inne i skåpet.
Jag frågade även barnen på förskolan om de varit inne och tagit min sko. Letade överallt kan jag säga. I andra skåp, bland kläder, på skåpen, på toaletten, i städskåpet ja överallt tittade jag. Var till och med uppe på resursskolan och frågade om de sett min sko. Men inte något där heller. Tur får jag säga att jag har ett par andra skor på jobbet som jag använder när vi går ut. Annars hade jag fått åka hem i tofflorna. Hur kul hade det varit... 

Så igår när jag ska hämta min kamera i skåpet kommer två kollegor till mig som ska börja jobba. Den ena frågar om jag fått tillbaka mun sko. Men nä det har jag ju inte fått. Hon frågar också om jag kollat ovanför skåpet. Jo det har jag gjort alla dagar ifall någon kastat upp den där för att lämna tillbaka den. Kollade där senast i tisdags. Så nu på onsdagsmorgonen när de kommit så låg den helt plötsligt där igen.

tisdag 25 november 2014

Julbak

Denna helg som varit nu blev det julbak hemma. Egentligen han jag inte med det, men för mig är det är typ av avkoppling.

Jag gjorde till och med egen deg till pepparkakorna på fredagen så degen kunde ligga till sig tills på lördag.

Jag gjorde även lussekatter men inte på dubbel sats nu första gången utan enkel.

Allt detta bara för att det ska finnas till första advent. Jag till och med julpyntade i fönstren med adventsljusstakar och adventsstjärnor. Vilket i sig gjorde att det blev en mer julig stämning hemma. Kanske man nu kan få denna härliga julstämning som kommer varje år men som ännu inte infunnit sig hos mig på grund av olika saker.

tisdag 18 november 2014

Ullared

Ja trot eller ej. Men när alla ska dit om sådär två veckor, ja då ska jag också dit för att köpa julklappar.

Innan har vi jag och svägerskan alltid åkt i oktober. Men efter de omständigheter som är nu blev det först då.

Fy, jag bävar redan för det lite. Speciellt när man läser andra som varit där nu och som skriver på fb att det är så mycket folk här så kundvagnarna är slut.

Ja, då är det mycket folk och jag har nu redan tänkt ut en plan för hur vi ska fixa detta. Nä, tro inte jag säger den till er här. Men efteråt kan jag berätta hur det gick och om det gick bra.

Ha en bra dag på er.

lördag 15 november 2014

Fy vilken höst

Ja denna hösten har verkligen inte varit roligt på ett sätt. Vad jag menar med det är detta.

Jag har börjat nytt jobb efter varit mammaledig i över ett år. Ett jobb jag stortrivs med - så nej det är inte detta jag menar.

Men att börja ett nytt jobb efter att varit hemma så länge. Hemma från alla dessa barnbaciller gör att man nu är mottaglig för allt. Det finns inget immunförsvar mot det. Så det är precis detta jag har åkt på. Blivit sjuk av och till hela tiden sedan jag börjat jobba. Detta är aldrig kul när det blir så och heller inte något jag kan styra över. Jag är helt maktlös med andra ord.

Nu är jag evigt tacksam över att mina föräldrar kommer ner och hjälper oss genom att ta hand om våra barn, deras barnbarn. För även om jag är sjuk måste mannen jobba och eftersom jag inte kan ta hand om barnen vem ska då göra det?

Så snälla föräldrar till mig kör de 32 milen till oss för att vara med sina barnbarn. Det om något är så starkt och värmande att man har så underbara föräldrar som ställer upp så för en. Jag älsker er båda av hela mitt hjärta.

tisdag 11 november 2014

Denna stress

Hur kommer det sig att viss stress kan man må så otroligt bra av. Men när det kommer till annan stress så mår man skit.

Som det är nu kan jag verkligen känna av båda varianterna. Har ett underbart jobb som jag gillar och det där är otroligt mycket att göra på ibland. Ibland kvällsmöten som gör att en dag kan kännas otroligt lång. Vila vad är det.

Sedan på det studerar jag på distans. En kurs som egentligen är på 3, 5 år som jag läser på 1 år. Så takten på kursen är ganska snabb och alla dessa uppgifter som ska göras. Vet vi nu hade inlämning för ett litet tag sedan och den kvällen/natten var inte alls trevlig. Då var det stress som tog över helt och hållet och jag mådde helt enkelt skit. Sådan magvärk jag fick över att allt skulle vara perfekt och tiden bara gick snabbare och snabbare. Tiden för inlämning var 23:59 enligt schemat, men när jag kommer till själva sidan för inlämningsuppgiften står det istället 23:55. Kan tala om att jag då gick i taket. Eftersom jag vet från när jag läste på Högskolan att om man lämnar in efter den angivna tiden blir det avdrag på betyget. Att en sådan grej som två olika tider ska inte ens finnas. Men så arg jag blev och skrev direkt en kommentar om det och fick ju naturligtvis svar på det nästa dag att det var helt ok ändå. Men en så får det inte gå till. Jag sitter ju med nerverna i en torktumlare känns det som.

Hur som, det gick i alla fall bra på den inlämningen.

Men nu kommer samma sak igen för nu börjar nästa inlämningsuppgift närma sig. Men denna gången är jag mer beredd på det.

Dessvärre så är det så att de som blir lidande i detta är min familj. Mina man och mina barn. Men jag får tänka såhär istället att det är bara fram till sommaren som det håller på, sedan är jag klar med detta och tiden dit kommer gå ganska snabbt - tror jag.

onsdag 5 november 2014

Så sårbar och inget kan man göra ...

Nu har det gått ett litet tag och dottern har blivit inskolad. Ja, det var vad vi trodde så att säga.

Igår när mannen hämtade henne kom det fram att hon varje dag från det att vi lämnat henne tills vi kommer gråter till och från eller ibland skriker. De på förskolan har naturligtvis inte sagt något om detta innan. Varför inte då undrar både jag och han. Är det att invagga oss i en falsk tro om att allt går bra... Sedan så pratade dotterns kontaktperson om att vi kanske ska tänka på att gå ner i tid på jobben. Hmm hur då, så lätt är det inte att bara göra det. Vet, vi vill ju också vår dotters bästa. Inte vill vi att hon ska gå runt och gråta på förskolan hela dagarna. Vi har inte heller våra mor- och farföräldrar i närheten som kan komma och hämta dem tidigare. Vi måste jobba för att få ihop till vårt levnadsbröd.

Så nu pratas det om att det ska bli ominskolning på henne. Ja detta var ju verkligen inte kul kan jag säga. Inte riktigt den bild jag ville ha från hennes första tid på förskolan.

Underlättar inte heller att jag blivit sjuk på kuppen. Att varit mammaledig, börja jobba och dottern börjar på förskolan. Ja ni kan tänka er så mottaglig jag är mot alla dessa baskelusker som finns där. Det blir ju inte lättare heller av att jag känner dessa måsten. Jag måste till jobbet för att göra bra ifrån mig. Jag måste till skolan för att göra bra resultat. Jag måste vara en bra mamma så att mina barn känner sig älskade. Jag måste vara en bra fru till min man så han känner sig älskad. Jag måste ta hand om hemmet. Jag måste se till att det finns mat på bordet. Ja, listan kan jag göra hur lång som helst av alla dessa måsten.

Men nu ska jag ta och bädda ner mig så att jag får lite vila efter en natt utan sömn och hosta.

fredag 24 oktober 2014

Examensarbete

För att krydda till det lite extra nu så lägger jag ut mitt examensarbete här med som jag skrev tillsammans med Sakina Uruzgan som handlar om lek, men på skolan.

http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/9663/Ulricas%20och%20Sakinas%20Examensarbete.pdf?sequence=1


Hinner inte med ...

Att jobba på 100 % och sedan studera på 100% det tar på krafterna kan jag säga. Så när jag nu går och blir sjuk på köpet hamnar studiearbetet efter. Något som inte får finnas på kartan. Men vad ska man göra. Att bli sjuk är inte något man planerar.

Att inte orka gå upp ur sängen, för kroppen värker, ha feber, ont i halsen så man inte kan svälja nä detta är inte något jag gillar.

Så istället då får man försöka ta igen detta i helgen. Skriva om barns lek i förskolan. Vilket får mig att tänka på vad är lek egentligen. Är inte allt lek där även när vi pedagoger styr upp det. Jo så är det allt. Att sedan fånga detta i barns närvaro det är inte alltid så lätt.

Men nu ska jag krypa ner i sängen igen och låta kroppen läka och att allt onda försvinner.

Ha en underbar helg på er alla där ute.

söndag 12 oktober 2014

Min man

Ibland förvånas jag över hur en sådan underbar man jag har. Vilken otrolig tur jag haft som träffat just honom. Det är verkligen en fantastisk man och sådana män växer inte på träd.

Vad jag menar nu är detta. Denna helg har gått åt till att plugga och skriva examinationsuppgiften till skolan. Under denna tiden har han skött hemmet och tagit hand om våra två barn.

Men vad han mer gjorde var detta.  Dörrarna mellan mig och köket stängdes och på avstånd hörde jag hur han höll på med något. Efter en lång stund kommar han in och säger att det är kaffe nu.

Jag går då ut i köket och där på bordet står det en tårta som han bakat. Tala om att överraska mig där. Så otroligt gulligt av honom och så glad jag blev över det.

Ibland behövs det inte mycket för att man ska dra på smilbanden.

tisdag 7 oktober 2014

Pendlare.

Det är så att jag pendlar med tåg till mitt jobb varje dag. Ibland blir det även till Malmö högskola för jag studerar på distans med. När man då åker tåg får msn en inblick lite i andra människors liv eller vardag om man nu vill kalla det så.

Kan berätta lite om hur det kan se ut. Vissa sitter och läser böcker eller tidningar. Vissa jobbar på sin laptop eller ipad. Sedan finns det de som finns utanför dessa kategorier. De som pratar i mobilen. Vissa har jobbsamtal, vissa rent personliga samtal. Utöver det finns det de som har oerhört personliga samtal som vi i tågkupén inte vill höra eller ska höra. Men se, det bryr sig inte de om.

Så igår fick jag höra ett sånt samtal i över 1 timma. Samtalet bröts och då kommer det ständiga Hallå, Hallå. Sedan slutar det med att mobilen ringer igen. Jag som åker med i tåget kanske inte vill vara delaktig i detta samtal, men blir det vare sig jag vill eller inte.

Sen har vi de som surfar på sina mobiler, eller kollar film. Detta hände också igår. Man får en viss förutfattad mening om hur en viss person är som är klädd i kavaj med datorväska och allt sånt. Men när då denna personen börjar plocka upp sin dator är det första jag tänker att han ska jobba. När jag sedan tittar till på hans dator börjar jag skrattar inombords. För inte jobbar denna killen, han sitter och tittar på en animerad barnfilm. Den var verkligen oväntat.

Naturligtvis finns det de som sitter och pratar också eller de som vill sova.

Men något som är säkert är att min dag till och från jobbet aldrig ser lika dan ut.

torsdag 2 oktober 2014

Trafikregler

Varje morgon när jag cyklar till tågstationen har jag lagt märke till en sak.  Har fått lära mig att om jag cyklar så är jag ett så kallat fordon. Vilket i sin tur betyder att jag måste stanna vid Stoppskyltar och dylikt precis så som bilister gör.

Men varje morgon är det lika dant. Cyklisterna struntar fullständigt i dessa Stoppskyltar och bara cyklar på rätt ut i gatan.

Så kul hade det nog inte varit om polisen stått där och då gett dig böter för att du inte stannar.

Kanske något att tänka på.

tisdag 30 september 2014

En speciell dag

Idag är det ingen vanlig dag för min del. Idag är det min födelsedag och jag fyller dessutom jämnt.

Men när man undrade igårkväll om vi kunde gå igenom vad som skulle komma i kalendern den närmaste tiden ikväll, sa jag blankt nej. Han tittade på mug konstigt och undrade varför. Nä, alla andra dagar men inte i morgon.

Det tog honom ett bra tag att komma på varför. Samt att det slog honom med då att han inte köpt någon present. (Är detta så typiskt män eller). Så lite ursäktande undrar han om det är ok om jag får paketen på kvällen. Ja, vad svarar jag då nääääää. Jo det är klart. Bättre då än inget alls.

lördag 20 september 2014

Kan inte sova

Ja denna natt har jag haft svårt att sova. Allt återspeglar sig till vad som sagts under gårdagen. Att vara som ett frågetecken ja, det är nog det minsta man kan säga. Jag har tydligen tänkt på allt som sades igår mer än jag trott i natt. För varför skulle jag annars vakna klockan 04:00 och inte kunna somna om. Samt det första jag tänker på när jag vaknar var just detta.

Att folk har olika värderingar och åsikter det tycker jag bara är bra så att vi inte ser allt på samma sätt och vis. Men det finns gränser.

Jag får mig i alla fall en tankeställare om detta. Men inser nu att jag måste istället visa min starka sida utåt (som inte alltid finns där) för att själv klara av detta. Eller snarare inte gå ner mig i detta. För det är ju det jag gör när jag vaknar mitt i natten och det första jag tänker på är ju detta.

Att jag sedan är sådan som person som tar åt mig det ganska lätt också underlättar inte. Men det spelar inte någon roll. Man kan säga saker på olika sätt samt även mena det på olika sätt med.

Hoppas bara detta går över, annars så är det nog jag som kommer explodera och då är det inte roligt. För tål att höra saker till en viss gräns sedan är det bra. Detta är något som även min man fått erfara av.

Tur i alla fall att jag kan prata och bolla detta med honom.

onsdag 17 september 2014

Pillerarbete

I helgen har jag suttit lite med pillerarbete. För att göra denna saken för allra första gången så är jag otroligt nöjd. För att inte tala om att mannen tyckte den blev bra med till slut.

Men fy som jag svor över den innan jag var klar. Även mannen där var bra på att inflika några sarkastiska kommentarer. Var kanske inte det jag ville höra just då.

Att jag sedan försökte förklara hur den skulle se ut och han inte direkt förstod underlättade inte.

Var kanske inte på mitt bästa humör under helgen. Men detta skulle göras. Ärligt nu efterhand kan jag säga att det skulle ha väntat. Men ivrig som jag är kunde jag inte det. Det ska göras och ja då får jag stå för hur jag mådde med.

Att vara efterklok stämmer så väl. Borde bara komma på detta innan. Dessvärre gör man ju inte det.


Såhär blev resultatet av allt slit. 


torsdag 11 september 2014

Sjukhus

Hmm ja detta var inte vad jag räknat med. Dottern är sjuk mmm så sjuk att hon spydde ner mig inatt när hon låg på mig och sov. Sedan spydde hon åter igen på morgonen.

Men nu är det inte henne det gäller, utan mig.

Jag satt idag i godan tro och drack kaffe på jobbet för att invänta det möte vi skulle ha på kvällen. Vad händer då. Jo jag känner hur jag plötsligt får ont i magen. Först lite molande och sedan blir det mer och mer. Jaha det är bara att ta brygden som jag kallar det för att få värken att släppa. Det som hänt är att jag fått tarmvred. Har haft det innan så känner igen smärtan direkt.

Dessvärre går inte värken över. Så bara för mig att ta mig hem. Tacka gudarna för att jag körde till jobbet idag. Men att ta sig hem var jobbigt ändå.

Väl hemma var det bara att lägga sig i sängen och värken försvann inte. Den timma jag ska vänta för att se om det går över, den var lång. Timman gick och jag hade fortfarande ont så det var bara att åka in till akuten.

Så där är jag nu och väntar på att få komma till ct-röntgen 23:20.

Något konstigt som dock hände när läkaren kom in och pratade med mig. Lyssnade och bankade på magen och kom fram till att det bara var luft i magen. Så jag kunde åka hem. Skulle dock komma tillbaka om jag fick feber, uppsvullen magen och dyligt. Jaha, det var det tänkte jag.

Den förste läkaren han bara ut så kom en annan läkare in. Berättade att vi setts på kava för drygt ett år sedan då jag opererades för tarmvred. Han i sin tur bankade lite på magen och sa ct-röntgen med en gång.

Så han gick in tog över och överskrev den andre läkarens diagnos. Så kan det också gå till.

Så nu ligger jag på akuten i Lund och bara väntar på att få komma upp till ct-röntgen.

onsdag 10 september 2014

Handboll

Idag drog det igång igen. Sonen var på sin första handbollsträning efter sommaruppehållet. Oj som han ville dit idag och få träna. Men ja det går inte alltid som man tänkt sig.

En son som efter ett tag inte orkade mer började maska och ha sig (börja med det redan). Visst det var mot slutet av träningen men ändå. Det är då det ger som mest. Men att försöka förklara detta för honom var inte lätt.

Får istället vara glad över att han var där och gjorde övningarna. Så såg det nämligen inte ut innan sommaren. Då klättrades det i ribbställningen, lyssnade inte på vad tränaren sa, drog fram repen och en hel del mer.

Nu har vi på grund av detta satt några regler som vi pratar om innan vi beger oss till handbollen så att han ska komma ihåg dem.

Men det återstår nu bara att se hur länge han kommer att hålla på med detta. Jag höll på med det i över 17 år ;-)

Vilken natt

Just nu så får jag klappa mig själv lite på axeln som klarat av denna dagen. Dels så hade jag öppningen på jobbet idag ihop med en annan kollega. Detta innebar att min klocka ringde 04:45 på morgonen hos mig.

Men om man inte fått sova mycket under natten på grund av dottern som haft väldigt hög feber, då var det inte lätt att komma upp.

Hennes feber ligger på sådär 40,2 C och man se hur ont hon har i kroppen. Hon vill knappt röra sig då men hon ska samtidigt ligga på mig eller mannen. Det blir då lite svårt eftersom vi måste vända på oss ibland med. Ja att ligga på rygg hela natten är inget som jag klarar av direkt.

Men så har natten bestått av gråt en dotter som inte kan sova, hon har ont och ja, jag lider verkligen med henne. Nu får hon ipren för att vi ska få ner febern på henne lite och jag är otroligt glad över att hon fortfarande äter välling. För då vet man i alla fall att hon får i sig mat och vätska.

I dessa fall är man så maktlös som förälder. Man kan inte göra så mycket mer att finnas där till hands. Att vara dem nära och låta dem sitta i famnen länge när de inte mår bra. Dessvärre är det lättare sagt än gjort för min del eftersom jag jobbar nu och mannen är hemma. Men fy vad jag lider på jobbet när jag vet att hon är sjuk.

Kommer han att klara det, har hon blivit sämre är frågor jag konstant undrar över hela dagen. Men i grund och botten vet jag att han fixar detta. Det tar bara tid för mig att förstå det.

tisdag 9 september 2014

Kaffe

Denna underbara dryck vad skulle jag göra utan den. För nu inser jag att den kommer vara mig en trogen vän hela detta året. Visst den har redan varit det, men syftar lite mer på kvällarna då jag ska sitta över böckerna och läsa.

Jag är inte direkt en kvällsmänniska utan kan lätt somna vid 22-tiden. Detta rimmar lite illa också då om man ska sitta och försöka plugga lite. Visst fram till 22:00 kan man ha fått gjort en hel del. Men det kan även vara så att det inte blivit gjort ett endaste dugg. Då är det mindre kul.

Ja jo det finns ju helger med. Men jag vill ju inte sitta över böckerna hela tiden. Utan vara lite med min familj med.

Så kaffe, vad skulle vi göra utan denna ädla dryck.

Dottern

Nu så har jag jobbat i tre dagar på mitt nya jobb och på väg mot den fjärde. Det känns ganska bra men det är värdigt intensivt där. Vilket gör att jag är väldigt trött på kvällarna när jag kommer hem. Något som inte passar bra ihop med att jag ska studera hemma på kvällarna. Måndagar tar jag som undantag för då har jag stängningen. Men jag hoppas det går bättre de andra dagarna .

Men nu när jag börjat jobbat vad händer då. Jo dottern går och blir sjuk. En dotter som återigen fått hög feber (40 C) och väldigt mammig på köpet. Så detta gör det inte lätt för hennes pappa som är hemma nu med henne. Att han igår bara fick vara med henne hela tiden hålla henne, bära henne hör till när de är sjuka. Något som han inte riktigt trodde att det skulle vara. Men är man sjuk 1-åring vil man bara ha närhet. Jag hoppas att det går bättre idag för honom.

tisdag 2 september 2014

Skola

Nu börjar ett intensivt år för mig. Jag ska nämligen studera på distans 100% samtidigt som jag jobbar 100%. På det ska jag tillsammans med mannen ta hand om hemmet och de två barn vi har.

Redan nu går ögonen i kors över det som ska göras. Alla uppgifter vi fått, alla de böcker som ska läsas.

Detta kommer inte vara en lätt uppgift inser jag, men jag tror att jag kommer att ta mig igenom det. Helskinad förhoppningsvis ;-)

Ja, det återstår att se om ett år hur det gått.

lördag 23 augusti 2014

Svårt att säga ifrån, be om hjälp.

Igår fick jag reda på att någon i min bekantskapskrets har det mycket jobbigt just nu. Visst jag visste det redan innan men att det har blivit mycket värre nu. Personen är ensamstående mamma med delad vårdnad där pappan inte alls tar sitt ansvar. Glider runt på alla han känner. För om det är hans tur att ha barnen så är han aldrig själv med dem. Hittar lösningar hela tiden på att han är där eller där eller där. Sista var nog droppen när han sa han inte hade någon stans att vara med sina egna barn eftersom han flyttat så han bad att få bo hemma hos mamman den helgen. Mamman som skulle vara barnfri.

Dessvärre är det ju så att barnen far illa av detta. Pappan lovar så mycket men håller det aldrig, eller för den delen kanske inte heller dyker upp när han ska hämta dem.

Jag kan förstå att det är jobbigt för mamman i denna situation. Men att själv gå igenom det är ännu jobbigare. Men att be om hjälp är svårt med eftersom det är ett känsligt område. Så det ända jag kan göra är att finnas till hands och vara där och stötta när hon ber om det.

Så förhoppningsvis en dag inser hon att det inte är så svårt att fråga om hjälp.


fredag 22 augusti 2014

Tror det bästa om alla

Ibland undrar jag lite hur jag är som person. För ibland får jag mig en sådan funderar över hur saker och ting är men även hur andra människor är. Jag tror alltid det bästa om alla andra människor innan det bevisas annat. Att i förväg ha en inställning till någon du inte ens känner är helt dåligt. För att inte säga för jäkligt.

Men att även om man om man är sådan som person så kan det ibland gå fel efter ett tag. Så vem är det då som får ta smällen. Ja inte dem, utan jag. Eftersom jag tillät det. Varje gång är det lika dant och inte heller verkar jag lära mig av det. Eller så är det bara då att jag är sådan som person. En vän för livet kan man kanske säga om man inte jäklas med mig. En stöttepelare att luta sig på i goda men även dåliga tider. Men det är inte många som inser detta. Är ju inte den som går runt med ett plakat heller och skriver om alla dessa saker. Utan tycker att det ska den andra upptäcka och inse vad de i så fall gått miste om.

Tillit är ett ord som jag starkt jobbar för. Det är inte något man bara får utan det byggs upp efter hand. Jag är i alla fall av den skaran att har jag lovat något så håller jag det. Något som mina barn nu väl känner till. Jag slänger inte ur mig något och sen inte gör detta. Tala om att dra mattan under fötterna på en då.

Ändå finns det vuxna personer som gör sådär. För mig då känns det som att jag får en kniv i magen och jag mår otroligt dåligt av det ett bra tag efteråt.

Lite där nu är just jag. Jag har fått kniven i magen och det känns som om det är jag själv som är orsaken till det fast jag vet att det inte är så. Men känslan om det finns där och den är så otroligt jobbig att ha.

Så jag måste nu lära mig att jobba med mig själv om detta. Vilket inte är så lätt - men skam den som ger sig

torsdag 21 augusti 2014

5 - års kontroll

I onsdags var jag med sonen på hans 5-års kontroll. Kan bara säga en sak, oj oj oj vad han har växt. Jag hinner inte med. Är han verkligen så lång. Hans längd blev 120 cm samt att han vägde 23 kg. Visade sig också (vilket vi redan visste) att han var vänsterhänt.

Sen kom det lite läbbiga för sonen. Han skulle få spruta med. Eftersom vi tidigare har varit på vårdcentralen för att lämna blod på grund av allergi och det inte har gått så bra då. En helt hysterisk son som skrikit kan ni tänka er att han inte var med på noterna denna gången.

Men innan så var det jag som flera dagar innan besöket berättade för honom att de måste fylla på förrådet. Inte att de ska gå in och ta blod utan att de måste lämna något istället. Att ha pratat med honom flera gånger om detta gjorde då att det inte blev så stort. Samt att hon på bvc sa att de skulle lämna soldater för att de skulle mota tjuvarna var pricken över i:et. Han, min son skulle få soldater i kroppen och blev helt plötsligt otroligt mallig och stolt över det.

För att sedan bevisa för honom att han varit duktig så efter förskolan åkte vi till bokhandeln där han fick välja vilken bok han ville. Detta för att uppmuntra honom om att det inte var så farligt med en spruta. Inte som den gången då de skulle ta blod från honom.

Ja vilken bok blev det då - Jo boken Lego om Star Wars.

Kan gissa att det var en rätt nöjd son som satt och kollade i den på kvällen sedan om och om igen.

Hösten!

Ja nu har vi hösten på intåg här och jag känner själv att jag inte direkt är beredd på detta. Jag vill fortfarande ha solen kvar och värmen och då kunna lata mig lite ute i gräset.

Men efter att ha varit mammaledig nu i lite mer än ett år så är det dags. Dags att kavla upp ärmarna och ge mig ut i arbetslivet igen. Inte bara i själva arbetslivet så, jag har ju även bytt jobb. Så denna höst kommer bli otroligt spännande.

För att krydda till tillvaron lite till så tänkte ja, varför inte plugga också samtidigt som jag läser. En kurs på distans på ett år. Så efter mycket väntande fick jag beskedet att jag kommit in. Något som jag även tyckte var roligt, även min man tyckte så.

Men nu inser man att det kanske blir en jobbig höst. Förhoppningsvis så kommer det flyta på ganska bra. Hoppas även att jag får lite hjälp av min man som kan ta barnen vid nattning då jag måste sitta med mina böcker och läsa eller skriva.

Nästa sommar, ja då vet jag hur det gått. Förhoppningsvis otroligt bra :-D

onsdag 13 augusti 2014

Hur tänker de ...

För en liten tid sedan var jag ute på arbetsförmedlingens hemsida för jag tänkte jag kunde kanske söka ett jobb närmare hemmet. Så jag slapp detta pendlande på 3 timmar tur och retur och ibland inte ens få träffa sonen innan han lägger sig. Att vi nu fått en dotter med var en annan anledning. Att jag är närmare dem och kunna vara med i kvällsrutinerna utan att ha dåligt samvete för att jag jobbar.

Så vad jag gjorde var att jag sökte 6 st jobb i närheten av hemmet. De flesta i grannkommunen dit det tar bara 10 min med tåget. Utav dessa 6 st jobb fick jag komma på anställningsintervju på 4 st och jag kan säga att den första av dessa var jag otroligt nervös för. Första gången är ju alltid första gången. Innan man kommer in i det vill säga.

Påläst till dem måste man ju vara också eftersom man inte vet vad det är de kan tänkas fråga en. Så glad över att jag var det med tanke på en del frågor jag fick på vissa ställen.

Alla fyra jobben var intressanta på sina sätt men självklart så var det ett ställe som lyste lite mer.

Alla cheferna var också så tillmötesgående vilket jag inte alls är van vid på det jobbet jag har nu. Så när jag nämnde jag sökt en distansutbildningen också fick jag bara till svars att det är inga problem alls.

Efter alla intervjuer så sa faktiskt alla cheferna att de skulle höra av sig innan torsdag nästa vecka. Detta på grund av att alla skulle gå på semester och ville ha detta avklarat innan dess.

Det som sedan hände och ger ett av dessa ställen så otroligt dåligt betyd nu i efterhand var att chefen sa hon skulle höra av sig. Men tro inte att hon gjorde det. Hur jobbigt kan det vara att lyfta luren och säga att tyvärr du har inte fått jobbet. Jag var ju trotts allt där på anställningsintervju. Så nä nu är jag otroligt glad att de inte ringde och erbjöd mig jobb.

Men de tre andra cheferna hörde av sig och erbjöd mig jobb allihop.

Att som chef ringa och tala om hur det gått när de haft en anställningsintervju tycker jag hör till god ton oavsett vilket besked de ska ge den tilltänkte.

tisdag 12 augusti 2014

Längtan, oro och älskad.

När man är ifrån sin älskade inser man plötsligt hur mycket man älskar honom. Hur mycket kärlek som man kan ge till sin underbara man för inte tala om de två barn som vi fått.

Tänk att man skulle träffa en så gudomlig god och fantastisk person och till råga på allt som skulle gilla mig. Ja mig,jag som är helt tvärt emot alla andra. Jag som går min egna väg. Eller var det för att jag gör det som han valde mig. För att jag hela tiden har glimten i ögat och lätt till skratt. Men det betyder inte att jag inte kan bli arg och säga ifrån som ni kanske har läst i mina tidigare inlägg.

Men att få denna enorma kärlek från en man som älskar en på alla sätt och vis. Även när jag är arg, ledsen och glad. Ja det kallar jag kärlek.

Att kunna få ge och ta och åka denna berg-och-dalbana som vi gör tillsammans. För inget är en dans på rosor (även om vissa kanske tror det).

För visst älskar jag dig min underbara man och saknar dig när du är borta. Dessa tjänsteresor som du åker på kan vara otroligt jobba ibland och längtan men även oron kan ta överhand. Att då läsa i tidningen samt se på tv om det som händer i världen gör inte saken lättare. Att hoppas på att du ska komma hem hel och levande. För utan dig, min stöttepelare, min man, min älskling, min vän blir det otroligt jobbigt.

Älskar dig nu och för alltid


söndag 10 augusti 2014

Vad hände...

I många år har jag och några vänner umgåtts till och från. Vi har haft otroligt roligt tillsammans och jag har helt underbara minnen från denna tid.

Sen började något hände. Vi fick vår son jag och min man och i samma veva flyttade vi från den stora staden till en mindre stad. Samtalen till att träffas kom men på grund av sonen kunde jag inte närvara alla gånger.

De gick några år och så fortsatte det. Så fick vi en dotter och nu blev det lite svårare att ses. Vad som hände också var att de slutade höra av sig.

Hur gick detta till, vad gjorde jag och min man för fel. Ja, det kan vi bara spekulera i och kommer nog inte få reda på det heller.

lördag 9 augusti 2014

Sorg

I går fick vi ett tråkigt besked. Grannens son kom till mig när jag var ute och hämtade posten. Eftersom jag inte träffat honom innan så undrade han om det var jag som bodde i detta hus. Ja jo det är jag som bor här med min man. Då berättade han att hans far (vår granne) helt plötsligt bara gått bort. Vår granne som byggt det hus som vi idag bor i. Detta var så oväntat eftersom vi trott att hans fru ska gå bort innan för hon är sjuk. Så blir det helt tvärt om.

Det är aldrig roligt när sånt händer och jag förstår den sorg som de måste ha nu.

Vill inte ens tänka på hur jag skulle känna mig om min man gick bort även om jag vet att den dagen kommer att komma. Bara inte än på ett par år hoppas jag.


Förstånd ...

Ibland får jag mig en rejäl tankeställare. Undrar hur det kan ha blivit som det blivit i mitt liv. Hur kan vissa vara så olika mig eller jag dem. Är det mig som det är fel på undrar jag ibland, eller har vi verkligen så olika syner på saker och ting. Tydligen är det mer det sistnämnde det gäller.

Att jag som nu tvåbarnsmamma tycker det är viktigt att se till att mina barn får gränser, regler förhållningssätt att följa. Ja min man tycker detta med. Men när man då kommer till en nära släkting som inte alls tycker detta kan det bli problem. Så ja problem blev det verkligen nu när jag var där sist. Jag har aldrig tidigare mått så dåligt som jag gjorde där då. Inte heller fått order om att inte köra hem för att jag mådde så dåligt.

Att denna person inte tar sitt ansvar, utan låter sina barn göra som de vill. Denna person vet också om att vi bara är där en kort tid. Det hjälper inte dock. Dessa barn som min son så gärna vill leka med, vill inte leka med honom för att de vill leka med sina kompisar. Visst jag köper allt det där, men dessa kompisar finns kvar där efter 5 dagar, det gör inte min son då vi åkt hem.

När jag frågade lite försynt sådär så får jag till svars tillbaka av den yngsta att jag kan leka med min son då nästa vecka. Ömm va, nä det går inte för då är vi inte kvar här svarade jag honom. Vi är här och nu, inte nästa vecka. Trodde detta skulle bli bättre då men inte.

Dagen vi skulle åka hem brakade det lös verkligen. Sonen tar någon leksak utan att fråga om lov. Ja jag vet, han är 5 år och har fortfarande lite svårt för detta. Men dessa två barn då vill inte leka med honom fast han ska åka hem denna dag. Den sonen tar leksaken ifrån blir otroligt sur vilket även min son blir. Mamman till barnen som sitter intill säger inte något. Men då blir jag till slut så arg på det hela så jag ber dem helt enkelt att gå hem. Ni har inget här att göra eftersom det inte ens behagas att leka med min son då han är på besök här. Nä de ska leka med dottern istället som är 1 år.

Efter detta utbrott blir det knäppt tyst och denna mamman till barnen säger fortfarande inte något. Hon sitter där med sin MOBILTELEFON.

När jag sedan lugnat ner mig, bara allt släpper och tårarna bara forsar ner för kinderna. Allt detta att jag hela tiden får säga till och tillrättavisa dessa barn om rätt och fel. Att jag varje gång när jag är på besök helt plötsligt blir 4-barnsmamma istället eftersom det inte förekommer regler för barn att följa.

Så alla ensamstående föräldrar där ute, jag förstår er och hur ni har det. Stora styrkekramar till er alla.


onsdag 6 augusti 2014

Väldigt mystiskt

Igår när det var besök hemma så var dottern väldigt grinig. Men att hon var sådan kopplade jag till att hon nu har haft feber (igen) i flera dagar. Så att hon inte mådde bra visste jag redan då. Att hon när hon är sjuk också blir otroligt mammig med är ju egentligen inte så konstigt. Att vara hos den man känner sig hos vill ju de flesta barn när de är sjuka.

Vad som nu hände var att vi hade besök och dottern var grinig. Verkligen inte sig själv kan jag säga såhär i efterhand.

Det som sker är detta. När de ska gå hem och har gått utanför dörren och det sagts hej då och allt det. Då blir dottern sig själv igen. Inget skrikande, jag kan lämna rummet utan att hon börjar illskrika, hon reser sig upp helt själv och går. Precis som det varit innan och även då innan hon fick feber.

Antagligen är hon en otrolig känslig person, eller en bra människokännare, någon hon inte gillade, eller också så hade de som kom med sig någon dom vi andra inte kunde se.

Jag hoppas på att det är någon hon inte gillade. Tanken på de hade med sig någon vi inte kan se, den gillar jag inte riktigt.

Men det återstår och se vad som händer.

lördag 2 augusti 2014

Mjölbaggar

För första gången i mitt liv har jag varit med om att vi har fått mjölbaggar hemma. Detta var inte alls en rolig upplevelse får jag säga. Tvi vale rent ut sagt. Det blev till att kasta precis allt som stod i skafferiet som var i mjölväg. Tur var att vissa sorter står i plastlådor. För annars hade hela skafferiet innehåll blivit kastat. Nu klarade sig vissa saker på grund av det. Seda ut i soporna med allt och stor sanering av skafferiet.

Vad var orsaken till det då. Jo, för ett litet tag sen var mannen på Ven. Där på ett lokalt ställe köpte han ett egenproducerat mjöl. Säkert hur bra som helst. Men det är något jag inte kommer få reda på. För det var i det mjölet mjölbaggarna fanns och frodades. Men nu är de ute ur huset som tur är.

Vet en annan gång när jag studerade som Livsmedelstekniker. Då innan man valt inriktning fick man testa på de tre inriktningar som fanns chark, mejeri och bagare. Vid ett tillfälle inne i bageriet påträffas det just mjölbaggar i mjölet och jag kommer ihåg att vi inte fick berätta detta eftersom vi använt en del av mjölet innan någon upptäckte det. Usch säger jag bara.

måndag 28 juli 2014

Vilka underbara föräldrar jag har ;-)

Igår söndag kom mina föräldrar hit för att "låna" vår son ett litet tag. De tyckte att vi kunde få ett litet egentid såhär.

Detta var nu något som vi frågade dem om utan detta var något som de själva undrade över. Ifall de kunde få låna vår son som de kallade det. Eller egentid men honom.

Självklart så fick jag och mannen diskutera igenom detta. För det skulle då bli första gången för honom att sova borta helt själv en längre tid. Innan har det bara varit en övernattning så hos kusinen. Men nu skulle det bli hela 5 dagar i så fall.

Samt i slutändan så var det självklart sonen själv som skulle få bestämma över det. Ifall han ville åka till mormor och morfar.

För när vi väl bestämt oss att det var ok (fanns egentligen inget att diskutera om där) så var det bara att fråga sonen. Där fanns det inte någon tvekan om vad det svaret blev. Ett stort Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. Så tala om att han blev glad över det.

Men att sedan gå och vänta på att mormor och morfar skulle komma, nä det gick ju inte. Han ville dit med en gång. (Hmm tror inte han lärt sig flyga ännu). Så efter en hel del utfrågande och lite gnällande om vad är klockan, när kommer de så var de äntligen här.

När de sedan skulle åka var det stort puss o kramkalas för hela slanten (något som annars förekommer till vardags här) men nu kändes det lite mer. För jo det kan jag säga att det kändes efteråt när han åkt. Så tyst och tomt det blev med en gång. För inte tala om idag. Det är verkligen inte samma sak att inte ha honom hemma så fy, både jag och mannen kommer sakna ihjäl oss på detta. Medans han i sin tur kommer ha det så kul där hos mormor och morfar.

En person kan betyda så otroligt mycket för en även om man blir arg och frustrerad över det. Men det är först som denna person är borta som man inser det. I vissa fall kan det dessvärre vara för sent.

lördag 26 juli 2014

En God Gärning

Igår blev jag helt barnfri och det händer inte ofta nu sedan fem år tillbaka.

Jag skulle få vara helt själv och bara rå om mig själv. Spendera en massa pengar i affärer utan att något barn började skrika och gapa. En helt underbar känsla får jag säga att kunna få göra något sånt. Prova kläder med barn annars är helt hopplöst tyvärr.

Så mitt mål dagen till ära blev Lund.

Varmt som attans var det med men vad gör det när man får gå där helt själv.

När jag sedan kom in i en av alla affärer jag var i la jag märke till en tjej 12-13 år som gick där inne. Hon hade hela handen full med småpengar och räknade dem. Kollade det hon ville köpa och räknade pengar igen. Jag i min tur fortsatte kolla på annat och gick vidare. När jag till slut skulle betala slumpade det sig att denna tjej hamnade för mig i kassan. När hon väl skulle betala fattades ändå pengar för henne trotts sitt räknande innan. Då säger jag till både tjejen och hon som står i kassans förvåning att jag betalar det. Kanske något osvenskt men jag tyckte det var en självklarhet. För vem hade inte gjort det.

söndag 20 juli 2014

Lunch hos svärfar

Idag hade vi en väldigt trevlig dag hos svärfar och hans sambo. Fast ja så roligt var det inte från början. Tar det från början istället nu.

Idag skulle hela vår familj plus svågern och hans familj till svärfar för att äta lunch (trodde vi). Lunchen skulle serveras kl:13:00.

Vi åker hemifrån vid sådär 12:00 tiden för det tar nästan en timma att köra till dem. Väl framme börjar vår son tala om att han är hungrig. Vi har även talat om för honom på vägen till svärfar att hans kusin ska komma dit med så han kan leka med henne.

Så svärfar som redan har maten klar säger men det är klart att vi äter så får de andra (svågern med familj) ta maten när de kommer. Sagt och gjort. Vi börjar alla ta oss av den goda maten som han naturligtvis gjort kyckling, potatis, sås, morötter, bönor, gelé och inlagd gurka. Rena delikatessen säger jag bara.

Så när vi nästan ätit klart börjar sonen att han vill gå till grinden för att se när kusinen kommer. Ja jo, det kan han ju få göra. Dessvärre är att det inte kommer någon. Det går 30 min från utsatt tid och nu börjar vi alla bli lite orolig. Vad kan ha hänt dem. Vi börjar även ringa till dem men ingen som svarar. Ja detta underlättade det ju inte direkt då. För nu blir vi ännu oroligare. Vad kan ha hänt.

Sonen i sin tur blir mer uttråkad över att de inte kommer. Så att förklara för honom att det tar tid att köra dit köper han en liten stund. Han åter igen vid grinden för att se om de kommer.

Nu har det gått över 2 tim och vi har fortfarande inte fått tag i dem eller de har inte hört av sig. Kan säga nu att nu var det inte alls roligt. En konstig känsla av att något inte står rätt till börja infinna sig hos både mig och min man.

Efter att testa med att ringa både hem och bådas mobiler får vi helt enkelt bara ge upp. Vi kan in te göra så mycket mer. När klockan är runt 16:30 ringer mannens mobil och det är svågern som ringer och undrar vad han vill. Eftersom han nu har sett att vi har sökt honom. Ja då visar det sig att informationen om att denna dagen, denna enda dag då alla tre familjer kan inte har gått fram till den tredje familjen. Eller jo det har den, men man har inte sett att det kommit.

Nu i efterhand är vi bara glada över att de är välbehållna.

Så istället blev den en dag då svärfar fick umgås med två av sina fyra barnbarn. Så denna dag kommer vi inte glömma.

lördag 19 juli 2014

Utflykt

Idag har hela familjen varit på utflykt till Danmark. Ganska händigt att bara sätta sig på tåget där man bor och sedan 1,5 tim är man i Danmark och destinationsmålet, nämligen Den Blå Planten

Sonen hade inte en aning om att vi skulle åka dit så han blev otroligt glad över det. Vi var också glad över att vi valde att åka så tidigt som möjligt så att vi var där när de öppnade. Detta var något som de även rekommenderade på deras hemsida.

Tänk att titta på fiskar i alla dess slag kan vara så fascinerande och både jag och mannen njöt av att få gå omkring där och se på allt. Det var verkligen värt alla pengar kan jag säga.

Lite roligt fick vi allt när sonen trodde att fiskarna skulle komma och ta honom när vi ville ta kort på honom med fiskarna i bakgrunden. Trotts att det var stora glasrutor emellan dem kunde han inte vara riktigt säker på om det stämde.

Vilken otroligt underbar dag vi fick där i Danmark idag och både jag och mannen lovade att dit kommer vi att åka fler gånger.








onsdag 16 juli 2014

Hur gick detta till.

Idag skulle vi få besök av svärfar för han skulle som det hette umgås med sina barnbarn. Jo det tyckte ju sonen att det skulle bli otroligt roligt att ha farfar på besök och då få busa och leka med honom.

Men dessvärre blev det ju inte så nu. Se denna farfar hade fått för sig att hjälpa sin son med renoveringen av huset. Så han hade med sig sina blåbyxor och hela faderuttan hit när han kom. Något som både jag och sonen lite då tappade hakan över.

Eftersom jag visste redan innan att han så gärna ville leka med farfar. Det som sedan händer är detta. Farfar pratar lite med sitt barnbarn (sonen) men inget lek eller stoj. Han har på sig sina blåbyxor hela tiden och ska hjälpa sin son med att renovera utsidan på huset.

Sonen vår blir ledsen av detta att farfar inte vill leka, för inte en gång att han går ifrån dessa blåbyxor för att umgås med sina barnbarn. Jo med dottern sitter han och gullar med när det är kaffe och dylikt. Men sonen får inte alls den uppmärksamheten. Då kanske det ska anmärkas också att vår son är den enda pojk som han har som barnbarn utöver honom är det tre flickor varpå vår dotter är en.

Så nä det blev inte något bus och lek idag. Vilket kanske tog sin ända sedan när vi fick för oss att vi skulle gå ut och äta pizza ute. Detta är något som jag ångrar verkligen nu. För sonen betedde sig som man verkligen inte får göra. Så efter många tillsägelser slutade det med att han och jag gick därifrån och jag fick ha ett allvarligt prat med honom. Först då lugnade han ner sig. Kan säga med då att det gäller som förälder att inte brusa upp i sådana lägen. Jag var lugn som en filbunke och det kändes otroligt skönt.

På detta att sonen beter sig som han gör sätter dottern i halsen. Börjar hostar och hostar så mycket att hon börjar spy. Varpå sonen säger: - Det är bara för att hon är sjuk. Öm hallå, var kom det ifrån. Hon är inte alls sjuk längre.

Så nä denna dagen har inte alls varit så rolig och jag hoppas att imorgon blir en mycket bättre dag då vi ska till Lego-museet i Osby.

Ha en trevlig kväll.

söndag 13 juli 2014

Regn och åter regn.

Idag har det inte varit något roligt väder ute. Det har bara regnat och regnat och så återigen regnat. Vad ska man göra då, för ute vill man ju inte vara. Jo mannen i huset kommer på att vi ska rensa samt städa i källaren. Vilken toppen idé. Hmm jo om nu åra två barn vill gå med på detta förstås.

Kan inte direkt säga att de gjorde detta. För dottern var gnällig hela tiden. Inte så konstigt heller då eftersom hon inte är bra ännu. Men får vara glad över att idag har hon inte haft någon feber.

Sonen han var i sitt esse och var överallt och tog fram allt han kunde hitta. Lekte med sitt nya Star Wars svärd han och mannen köpte igår. Vad händer, jo svärdet går sönder. Så det blir till pappa att laga det till sonen.

Men även om nu barnen var gnälliga fick vi gjort en hel del i källaren. Så nu går det att komma fram där.

Till råga på allt med får jag för mig att möblera om på mitt kontor och mannen tycker detta är en superbra idé. Men tycker våra barn det. Kanske inte tyvärr. Men ska alla dagar vara roliga dagar. Nej säger jag då. För då tror de att alla dagar ska se ut så. De måste även få ha tråkigt, även om alla nu kanske inte tycker så. Kalla mig i så fall gammalmodig.

Men efter mycket slitande och mycket värk från min sida så fick jag till slut till det på mitt kontor. Så bra det blev och så nöjd jag blev med. Varför har jag inte gjort detta innan. Ja det är en bra fråga.

Natta sonen gjorde jag också emellanåt och nu är det dotterns tur att bli nattad. Så nu säger jag God natt till er alla.


lördag 12 juli 2014

Sjuk

Nu är det så att dottern på ett år har varit sjuk sedan i fredags. Hon har feber som ligger på 39,6 C upp till 40,5 C. Då känner man som förälder hur totalt maktlös man är.

Så i måndags fick vi tid på vårdcentralen där de inte såg något mer att hon var lite röd i högra örat. Ingen medicin fick vi för det.

På tisdagen steg tempen över 40 C så då ringde jag till vårdcentralen och fick nu utskrivet kåvepeninen till henne för öroninflammation.

Trotts denna pencelin som hon nu fått går inte febern ner på henne. Nu som förälder börjar man bli orolig.

Så på fredag åker jag in med henne till barnakuten. Möts av en sköterska som vänligt talar om för mig att det nu är lång väntetid. Men om jag vill kan jag gå till jourcentralen istället där de kan hjälpa oss snabbare.

Väl där kommer vi in fort. Det tas lite prover på henne och efter det skrivs ett nytt pencelin ut. För de tror att kåvepeninen inte hjälpt.

När jag ska hämta ut det på apoteket direkt efteråt finns det inte i sortimentet ens. Så de på apoteket får ringa läkaren som i sin tur får skriva ut ett nytt recept.

Väl hemma så var det inga problem med att ge henne medicin. Men idag var det ingen bra dag. Börjar med att hennes feber är på 40,1 C. Sedan går den upp till 40,4 C. Hon är mer slö idag och sover nästan hela dagen. Så på kvällen ringer jag 1177. Efter mycket slussande mellan olika sköterskor får jag beskedet att åka in till barnakuten.

Så bara sätt sig i bilen och köra dit. Räknar med att detta kommer ta ett tag nu med tanke på lördagskväll. Men efter en stunds väntan så kommer läkaren och konstaterar väldigt fort att hon har så kallat Höstblåsor. Fullt med blåsor i munnen och även röd. Men att det ska ha nått sin kulmen nu och ska ebbas ut nu. Ja det får vi verkligen hoppas på.

onsdag 9 juli 2014

Släkten

Nu har jag och min familj haft besök av släkten. Ja närmare bestämt har det varit min mamma och pappa samt även min systerdotter. Det har varit trevligt att ha dem här men också väldigt intensivt. Det har gått i ett kan jag säga. Men sedan så har det blivit mycket gjort också. Vi har fått en ny grind, det har bytts rutor, det har även bytts panel, vi har även fått en grind till trappan så att dottern inte kan klättra upp där nu, även en grind till ytterdörren så hon inte kan smita ut när den står öppen. Detta bara för att nämna lite av allt.

Sedan vår kära systerdotter. Man kan verkligen se att vi lever i totalt två skilda världar vi här och hon med min syster och syskonen där hemma. Lite tråkigt tyvärr men vad ska man göra. Kan inte hjälpa att det blivit som det blivit.

Hon har varit här nere förut men denna gången fick vi se en sida som var mindre kul. Hur butter och sur hon kunde bli för inget alls. Inget som passade henne. Kunde inte sitta stilla 1 sekund och konstiga uttryck och ljud hade hon för sig med.

Ja även om man sa till henne om detta så var det tillbaka nästan med en gång. Sedan att hon gick och var polis över sin kusin var lite jobbigt det med. Så bara där fick vi säga till henne med att han får göra så och han vet vad som gäller.

För att bara nämna en sak av alla. Vi var i affären och skulle handla. Jag och min mamma fastnade naturligtvis på klädavdelningen. Min son frågar då om han får gå till leksaksavdelningen och titta på lego. Ja, det får du säger jag till honom. För du vet vad som gäller. Går han därifrån är det han och jag som går ut från affären med en gång. Han är 5 år så detta är något han får göra i förtroende, så att vi ska kunna lita på honom. Min systerdotter börjar efter knappt en minut säga. Nä, jag måste gå och titta på vad han gör. Han kan ju försvinna. Jag får då säga till henne ta det lugnt. Han vet vad som gäller. Man ser på henne att hon blir nervös och får då svaret. Men han kan ju försvinna. Nej säger jag igen till henne. Han vet vad som gäller. Så när vi väl kommer till leksaksavdelningen sedan så vem sitter på golvet med ett lego framför sig och tittar på det, jo min son.

Så ja det är stor skillnad när man får regler att hålla sig till eller inga regler alls.

söndag 6 juli 2014

Ettårskontrollen

Ja nu har det hänt. Dottern har verkligen redan blivit ett år. Vart har tiden tagit vägen. Hur fort gick detta. Vart har jag varit?? Jo naturligtvis vid hennes, sonens och mannens sida hela tiden. Men det känns som om tiden bara flugit fram och jag bara tittat på.

Men så glad jag är nu över att tiden gått så fort. Med tanke på den graviditet som jag haft. Det har varit många turer till och från sjukhuset. Varit inlagt ett antal gånger och då fått en gråtande son i telefonen. Fy, det kändes verkligen i mitt modershjärta att inte kunna vara närvarande och då höra hur sonen saknade mig så otroligt mycket. Att då vara med pappa spelade inte någon roll.

Att även den rädsla som var när jag den dagen var på jobbet och ett litet barn hoppade med knäna utan förvarning rätt in i magen. Hur ont det gjorde och hur paniken började krypa i mig över vad som kan ske. Nä det var verkligen inte en rolig tid.

Så nu är jag så glad över att vår älskade dotter finns och att hon nu blivit ett år.

Men att gå på denna ettårskontroll och där få två sprutor, en i var ben var kanske mindre kul. Mindre kul också över att hon reagerade på den och fick eller har nu fått hög feber och haft detta både lördag och söndag. Så nu hoppas jag att det ger med sig.

För vad annat kan man göra än älska sina barn otroligt mycket av hela sitt hjärta.

tisdag 1 juli 2014

Kalas

I helgen som varit nu hade vi kalas för vår dotter. Hon kommer i veckan fylla 1 år, så det var passande att ha det på helgen för de nära och kära.

Många barn blev det och många vuxna också. Jag hade stått i köket och gjort 4st olika pajer köttfärspaj, kräft och västerbottenostpaj, svamp och purjopaj samt lax och sparrispaj. Ja, alla gick åt som smör på kalaset.

Till tårtan gjorde jag det enkelt. Gjorde en rulltårta som jag sedan bredde på grädde men även spritsade på grädde. Toppade sedan med skurna jordgubbar.

Allt var frid och fröjd får jag säga.

Men så kom den stunden vissa barn längtat efter. Vi hade nämligen i inbjudan också skrivit att om vädret tillåtet får de som vill bada. Vi har nämligen en nergrävd pool på tomten som fanns här när vi köpte huset.

Så det fanns några barn som då tagit fäste på detta badande. Det fanns också en kille som inte ville bada för han var rädd för vatten. Så det är helt ok. Det är inget tvång att bada.

Det som sedan händer får mitt hjärta att åka upp i halsen. Tydligen var inte detta första gången som det hände. Killen som inte ville bada har en storebror som badade för glatta livet. Men vid ett tillfälle när då lillebror står vid poolkanten och storebror går förbi bara han putter i din lillebror i poolen.

Pappan i sin tur satt på helspänn ungefär som om han väntade på att detta skulle ske. Reagerar som en blixt och flyger upp och får tag i sin son.

Ja, det var ingen rolig upplevelse men som tur var slutade det bra. Men vi alla vuxna fick oss en rejäl tankeställare.

lördag 28 juni 2014

Lita på någon.

Jag är av den person att jag håller det jag sagt. Tyvärr är inte alla av det slaget. Har vissa i min närmaste närhet som inte alls gör det (vet, har skrivit om detta innan).

Senast nu på morgonen fick jag ett sådan upplevelse. Det var lite så det knöt sig i magen på mig. Att det ska vara så svårt. Att man verkligen sägen en sak till mig och sedan nu några månader senare visar det sig att det inte alls stämmer det denna personen sagt. Visst man kan glömma. Men när det gäller en så viktigt sak tror jag inte det. Då är man bara som man är, man håller inte sånt.

Detta gör också att den senaste tiden blir helt klar för mig varför denna person gjort som den gjort.

Tycker att jag borde lärt mig att det finns mängder av sådana personer där ute i världen. Men vad hjälper det när jag råkar ut för dem och blir sårad. Inte direkt att det står en lapp i deras panna att de är en sådan person.

Helt enkelt, vi är alla olika och kommer alltid förbli det.

Skrivit på ...

Nu har jag äntligen skrivit på pappren för det nya jobb som jag fått. Fy så underbart skönt det känns. Tänk att en sån sak kan göra en så nervös. Sen verkar det som om min nya chef är toppen bra.

Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Man ska inte säga för mycket av en person som man bara träffat två gånger och pratat i telefon med några fler gånger. Men ja, det är nog mer magkänslan man får gå på här och den känns ganska bra.

Sedan när jag börjar på det nya jobbet, ja det beror på min gamla chef när han släpper mig. Han vill att jag ska ska ut all den semester och komptid som jag har innestående. Jo det är lätt fixat. Men det räcker inte de 3 månader som jag har i uppsägningstid.

Sen när jag ringde till vår administrativa avdelning och frågat om de fått min uppsägning så hade de inte fått det. Nähä varför inte då. Nä de kommer in till dem precis innan uppsägningen börjar gälla sa dem.

Men i samma veva fick jag reda på att alla de semesterdagar som står skrivit på mig på min sida där inte alls stämmer. Jag har inte 16 dagar semester som det står där. Nähä, hur många har jag då undrar jag. Nä det kunde inte hon jag pratade med i telefonen säga. Grrrrrrr. Men jag kan skicka ärendet till dem som har hand om detta så får de räkna ut det. Ok, får jag reda på det idag undrar jag då. Nej, det får du inte.

Men hallå, vad är detta för ett satans system där man inte kan få reda på hur många semesterdagar jag har egentligen??

Hur som, de som hade hand om det återkom till mig senare samma dag och det visade sig att jag istället för 16 dagar hade bara 7 dagar semester att ta ut. Ja detta var inte bra direkt.

Så får se hur detta löser sig nu.

tisdag 24 juni 2014

Möss ...

Ja tvi vale säger jag bara för dessa möss. Är inte direkt något älskare av dessa små varelse. Bor man i hus också så är de inte speciellt roliga att ha och göra med om de väl tagit sig in.

För det var precis detta som vi råkade ut för i går natt. Jag kunde inte sova för både son och dotter sov oroligt. Detta resulterade i att jag var vaken långt in på småtimmarna. Vad jag då får höra och även mannan som var vaken var detta räfsande ljud som de har när de gnager på något. Sedan hur de springer iväg.

Hmm ja inget kul och mindre kul är det också när man hör det precis ovanför sin säng. För det är där de håller till när de tar sig in. På loftet på vinden ovanför vårt sovrum.

Ja om det hade varit vinter så hade jag inte sagt något. De brukar komma in några möss då och då och hamna i fällorna. Men att det kommer in en såhär mitt i sommaren då det är varmt ute. Ja det hör inte till vanligheten direkt.

Så jag hoppas verkligen nu att denna mus fattat galoppen att den inte ska vara här utan bege sig ut, annars får du med vår familj att göra och det med basta ...

Fast vem kommer vinna den kampen ... (jag hoppas på musfällan)

söndag 22 juni 2014

Träning

Nu har jag fått nog. Igår pratade jag med min man och sa till honom om detta att det "lilla" träning jag hade innan helt är borta nu. Jag får inte den tiden av dig.

Så efter en del nu diskuterande kom han fram till att det var så och att han nu vill hjälpa mig. Det resulterade i att jag nu får varje morgon och kväll med att gå ut och gå stavgång.

Så idag 6:30 ringde väckarklockan hemma och det var bara att stiga upp. Idag söndag börjar mitt nya liv med träning på morgonen och på kvällen när framförallt sonen har somnat. Det kändes så oerhört bra att gå ut på morgonen, men visst det var lite jobbigt eftersom det varit ett uppehåll med det.

Att träna är en sak, men det gäller att också tänka på vad man äter. Så det är något som jag också ska ta tag i och hoppas på att det går lika bra.

Det är ingen idé att sätta mål som är försvåra att uppnå eller för långt bort. Ta då istället fler delmål och se till att man klarar dem. Kan inte vara så svårt, eller hur :-)

lördag 21 juni 2014

Midsommarfirandet

Igår hade vi den traditionella midsommarfirandet här i Sverige. Min familj gjorde som så många andra, packade en picknickkorg och begav sig till stället i sin kommun där man skulle dansa kring midsommarstången. (konstigt nog har jag lyckats säga granen flera gånger innan och mannen påpekat det för mig, lite virrig får jag nog säga att jag var då).

Hur som, solen lyste och det var ett underbart väder. Väl på plats fick vi kolla vart vi skulle sitta på vår filt för det var redan en hel del folk där. Hittade tillslut ett ställe där vi slog oss ner.

Mannen och sonen begav sig ganska snabbt till dansandet kring stången medans jag och dottern satt kvar på filten. Kaffet kom fram och jag tyckte att det smakade utsökt och en kaka till det gjorde ju inte saken sämre.

Plötsligt kommer sonen fram och säger att mamma, jag är kissig. Jag kan kissa i busken. Nähä, se det går inte. Utan det är bara att leta upp den toalett som finns på detta stället. Jag och sonen går helt enkelt bort till den. Ställer oss i kön och det är inte något mer med det. Vi väntar snällt som precis alla andra. Innan oss står det en kille och före honom har det gått in en mamma med sin son. När de kommer ut hejar hon på killen som tittar upp från sin mobil och i samma veva som hon hejar och går förbi mig kommer värsta stanken av sprit. Hjälp tänker jag. Klockan är bara 13:15 och här kommer det en mamma med sin son som är i snarlikt i åldern till min egen (5 år) och där mamman redan är berusad.

Dessa högtidsdagar som för vissa familjer är så jobbiga på grund av att det är alkohol inblandat. Behöver inte betyda att det är så varje gång. Men att det blir det en gång kan vara en gång för mycket. Så tråkigt det kan bli och ett minne som barnet inte vill ha, men det är något som bara jag kan spekulera i.

Själv så hade vi en underbar dag med sill och potatis som dagen hör till. Till efterrätt sedan blev det en bakelse med jordgubbar på


torsdag 19 juni 2014

Sagt upp mig

Nu har jag kommit till den punkten i mitt liv då jag gjort något jag inte trodde jag skulle göra. Med allt som nu har hänt på mitt jobb men även att jag nu har två barn istället för ett har jag lämnat in min uppsägningsblankett igår.

Jaja det är inte så nu att jag kommer stå utan jobb. Nä har varit lite smart. För nu medans jag varit föräldraledig har jag passat på att söka jobb också närmare där jag bor.

Jag sökte 6 st jobb och kom på anställningsintervju på 4 st av dessa. Det var nästan för bra för att vara sant tänkte jag när de ringde och ville boka tid för det.

Det som också var intressant var att jag fick en inblick i hur andra förskolor jobbade och fick se tyvärr hur långt ner vi låg på den förskolan jag är nu.

Den kommunen jag ska till nu satsar verkligen på sin personal och vill att vidareutbildar sig bland annat.

Nu gäller det bara att få min nuvarande chef att släppa mig lite tidigare. Med 3 månader som uppsägningstid så ska jag i så fall börja på det nya jobbet den 18/9. Men är nu hemma i två månader så det handlar om en månad. Jaja, får se vad han säger när han kommer tillbaka från sin semester den 27/8. Tur var talade jag om för honom innan han gick på semester att jag söker nya jobb.

måndag 16 juni 2014

Sommarlov

Idag så var det sonens första vecka på sitt sommarlov. Ja han tror inte att det är sant att han ska vara ledig så långe. För honom som bara är 5 år måste detta kännas som en evighet att bara få vara hemma med mamma, pappa och lillasyster. Inte behöva gå till förskolan som ibland inte alls ligger högt på listan.

Ja tänk att kunna få sova hur länge man vill på morgonen, men ändå så vaknar han 6:30. Ja tala om en inbyggd väckarklocka.

Nu när han ska vara ledig så länge frågade jag honom idag vad han skulle vilja göra på sitt sommarlov? Ja, jag fick ju de mest konstiga svar av honom men han ville vi skulle åka till Legoland, Djurparken, Ale Stenar för att bara nämna några av de svar jag fick.

Jag undrar då hur han kommit på allt detta. Ja ok, på Ale Stenar har vi varit innan, Skånes Djurpark har vi också varit på innan, men vi har inte varit på Legoland och inte heller pratat om det. Så detta enligt mig måste vara något som kommer från förskolan. Att något annat barn har varit där och som nu berättat om det.

Men sen vad det gäller sommarlov och göra saker, det behöver inte kosta så mycket eller inget alls. Det är inte det som barnen är ute efter. Det är spänningen. Det kan bara vara det minsta lilla som att ta en picknickkorg och cykla ut till ett grönområde och kolla på t.ex. insekter där.

Jag vet att oftast så är det så att föräldrarna vill göra så otroligt mycket för sona barn, men på vilken bekostnad får det bli. Är det meningen att man då i slutet av månaden måste leva på vatten och bröd om man ens har det. Varför inte istället försöka hitta de där andra sakerna. Sakerna som inte kostar men som kan vara så otroligt roliga att göra ändå.

Så imorgon så vi hör göra en sådan sak. Vi ska ta vår picknickkorg och bege oss till en Nationalpark. Vandra runt lite där. Kolla på vad som finns.Vad finns det i sjön, ta bilder (rita) och sedan återkoppla det hemma där sonen får berätta om saker vi sett. Saker som han kanske sett men inte jag. Ja, det går om man bara vill.

Men nu ska jag krypa ner under täcket, för jag måste vara pigg inför den utmaningen som kommer. Ha en fortsatt trevlig dag på er alla.

söndag 15 juni 2014

Äntligen

Efter mycket om och men så kom då äntligen det beslut som jag så länge har gått och väntat på. Det som innan gjort att jag fått så ont i magen. Att en chef kan hålla på det så länge och inte ens svara på mitt mail heller utan dröja i nästan en vecka. Ja, jag säger då det. Hade jag fått ett sådant mail som jag skickade till han så hade jag reagerat med en gång. Men det är jag det. Alla är vi olika.

Så äntligen äntligen har min chef beviljat min semester som jag frågat om. Så nu behöver jag inte vara orolig eller ha svårt att sova på nätterna.

Dessvärre så får jag nog säga så att om man är så som chef som han är ska man inte vara chef. För så är det, vissa passar verkligen inte till den rollen. Att ha det ansvaret på sina axlar.

torsdag 12 juni 2014

Sjuk

Igår när jag och mannen satt och pratade om vad som hänt under dagen. Något vi för det mesta brukar göra på kvällarna när barnen somnat. Så började dottern bli lite orolig i sängen. Det var inget mer med det just då. Men när jag sedan skulle ta upp henne till andra våningen för vi satt på första och hon låg i en resesäng så kände jag hur otroligt varm hon var. Visst det var dödens varmt ute igår. Men så varm brukar inte hon bli.

Tänkte inte mer på det (konstigt nog). Var fullt upptagen av allt annat som händer under kvällen. Så gick upp, kollade nyheterna på tv och när jag skulle lägga mig vaknade dottern. Då var hon brännhet i huden. Ja det var bara att ta tempen på henne och bävade nu istället för på vilken temperatur den skulle stanna på. Ja, tempen stannade på 39,9 C så inte konstigt att hon var orolig i sin säng.

Det vara bara att ge henne en Ipren supp och lägga henne hos mig så att hon kunde komma till ro lite. Sen var det bara för mig att bereda mig på en jobbig natt. Så när klockan var 00:20 hade jag fortfarande inte somnat. Men efter mycket om och men så somnar mitt lilla element intill mig så jag kan slappna av och somna jag också.

Men nu på morgonen så var temperaturen lika hög på henne igen. Fy, jag lider verkligen med henne. Men mellan intervallerna av Ipren och Alvedon när de har hjälpt är hon sitt vanliga glada jag. Så jag kan bara misstänka att det är nya tänder som är på gång nu. Förra gången det var såhär hög feber kom det två tänder. Så det är bara vänta och se vad som händer helt enkelt.

Men man är ända en orolig mamma oavsett vad.

onsdag 11 juni 2014

Min stora trut

Ja nu får jag verkligen bita i det sura äpplet. Vissa saker ska man inte prata om. Dessvärre har jag av alla lyckats med det. Detta bara för att få prata av mig lite. Få ett bollplank att få lite respons på det som hänt.

Det är egentligen en helt naturlig sak att man gör så. Vad man inte räknat med när man bollar vad som hänt och vad jag nu gjort åt saken är att någon utnyttjar den information som kommit fram.

Jag blev bara så knäsvag när jag fick reda på detta. Saknade ord. Så ja jag får allt stå där i skammvrån eftersom jag själv förvållat detta. Men jag har nu lärt mig och detta hårt. Jag kommer inte alls berätta så mycket till ett bollplank. Det vill säga om inte detta bollplanket får betalt att agera bollplank.