Packa

Att packa när vi ska iväg är en konst i vår familj. Se till att man inte får med sig för mycket onödigt.

Behöver vi verkligen detta eller detta. Oftast brukar vi bara få en väska tilla alla i familjen med kläder som brukar räcka från 2 - 7 dagar. Beror helt och hållet på vart vi ska och hur länge vi ska stanna där.

Dotter som 10 mån behöver dock två väskor extra. En som bara innehåller blöjor och allt till det. Den andra väskan är det gröten, vällingen och allt annat i matvägen som behövs till henne.

Nu är vi uppe i tre väskor. På detta ska barnvagnen med. Annars kan det bli lite tungt att bära runt henne.

Så idag kom min underbara man på att ja, vi tar med oss sonens cykel också. Hmm hur ska vi få plats med allt detta. Tur då helt enkelt att vi har en stooooooor bil. Eller bara stort bagageutrymme. För efter när allt var packat hade allt fått plats.

Sedan något som jag tycker är otroligt viktigt det är att komma i tid. Så då gäller det verkligen att man planerar väl innan man åker hemifrån så allt är klart. Det underlättar också en massa stress vilket är väldigt skönt.

Blodsockerfall = Arg

Nu är det så att vi har märkt att sonen måste äta regelbundet. Det får inte gå mer än tre timmar mellan varje måltid och mellanmål. Men för oss som föräldrar har det tagit lång tid att fatta att det var maten det hängde på på det sättet. Visst, vi vet att man ska äta regelbundet och allt det. Men att sonen skulle vara så känslig om vi sköt på det en tim eller två trodde vi inte. Dessvärre också kommer vi inte alltid ihåg detta, för det kan vara olika saker som påverkar att man inte tänker på det. Att vara ute nu på sommaren är bara en att nämna i denna faktorn.

Nu de senaste dagarna har han börjat tala om att han är hungrig och vi börjar komma i form med hur lång tid det gått från när vi senast åt. Vi kan bara jobba på den saken, för man är inte mer än mänsklig.

Vad som händer är då att sonens humör förändras. Han blir så arg så arg och att prata med honom är inte lönt utan man får helt enkelt härda ut och se till att han inte gör någon skada. Att själv på arg på honom i det läget är inte ens att tänka på utan här gäller det att verkligen behålla lugnet som jag nu har lärt mig. Men för mig har detta också varit en prövning.

Dessa vredesutbrotten kan pågå i upp till en timma om det vill sig riktigt illa. Men sedan efteråt när det går att prata med honom så det första jag frågar är om han är hungrig och oftast brukar det komma ett ja. Då när han får mat och han lugnat ner sig. Då kan man prata om det som hänt. Han får förklara vad det var som orsakade det hela och jag lyssnar kanske infliker med något. Men när han sedan pratat klart är det också viktigt att vi båda två säger förlåt. Något som han vill och då får jag gå honom till mötes.

Talats vid ... Prata ut

Efter allt som hänt med min chef nu så fick jag ta modet till mig att ringa honom idag. Detta på grund av att han inte beviljat min semester jag begärt i augusti. Gör han inte det måste jag istället ta föräldraledigt. Så att ringa detta samtal idag, ja jag var lite nervös inför det.

Jag menar, hur skulle hans reaktion bli när jag ringer. Som tur är var han på gott humör och jag får beskedet att det inte skulle vara något problem alls med att få ut min semester.

Nu får jag då bara hoppas på att han håller detta med.


Nu har jag infört en liten grej hemma i våran familj som handlar om känslor. Vad jag menar med det är mer att man sätter ord på det mer på ett konkret sätt så att sonen ska förstå att även vi som föräldrar (mamma, pappa) kan bli arga, ledsna, glada och så vidare.

För att förklara hur detta går till och det är inte svårt alls har vi valt att det är bara en som får prata åt gången. Ingen får då avbryta den som pratar. Den som sedan har ordet får säga en sak berörande känslorna. Sedan går turen till nästa person och nästa och så håller det på tills ingen har något mer att säga.

Så en grej kan vara att jag kanske säger till sonen. Idag blev jag så otroligt glad när du städade ditt rum. Samt kan även säga att jag blev ledsen när du inte lyssnade på när jag pratade med dig.

Detta gäller även då till min man, så på så sätt är det bra även för oss. Att jag kan tala om för honom att jag blev ledsen över det du sa till mig (vilket jag kanske inte visade). Men även att jag blev glad över att du hade plockat undan all disk i köket.

Det är mer upp till var och en att hitta vad det är man känner. Trodde kanske inte att detta skulle ge något först, men oj så fel jag. Sonen tycker detta är helt underbart att få prata såhär om sina känslor.

Varför kom jag inte på detta tidigare

Det gör ont ...

Tiden den bara rullar på och ibland hinner jag inte alls med. För just en sådan period har det varit nu.

Visst, ska inte klaga för sonen har inte sett på tv på över två veckor. Utan istället på kvällarna är vi antingen ute och cyklar hela familjen eller så cyklar han och vi går.

Sen på kvällen hinner klockan bli mer än 20:00 då han somnat vilket jag tycker är sent men mannen tycker det är ok. Det är sommar ute nu menar han. Så jag får köpa det. Får se hur det blir till hösten ...

Men de senaste dagarna har jag haft huvudvärk varje dag. Inget kul alls. Så när sonen sätter igång med sina ljud tål jag inget alls. Nä för varför ska jag göra det. Då för att lyxa till det ännu mer kom migränen. Ja, detta är verkligen delux av huvudvärk. Kan inte göra så mycket bara hoppas det går över fort.

Nu när jag nu har lidit av huvydvärk i några dagar tycker o alla fall jag att nu ska jag inte ha något mer. Men se nä, det tyckte inte min kropp. Nu ska de hårda krutet in - "tarmvred" ... Först fattade jag inte vad det var för känsla och varför det gjorde så ont. Sedan slog det mig, faan det är tarmvredskänslan. Så bara ta sin dos medicin och hoppas det går över ... Annars är det akuten nästa. Jag blir så trött på detta :-(

Mötet

Ja nu har jag haft mitt möte med min chef. Nu såhär i efterhand är jag otroligt tacksam över att jag hade facket med mig. Sedan vilken superkille. Är grymt glad nu för all den kostnad jag varje månad lägger på dem och nu fick valuta för mina pengar.

Att känna att de finns där och stöttar en i ryggen. Så otroligt skönt.

Annledningen till detta möte handlade i slutändan om ett missförstånd. Där min chef tolkat ett av mina mail fel. Sedan som han från facket att om jag inte nämnt något om det som var orsaken till mailet, skulle vi inte sitta i detta rum här och nu.

Nä tänk vad missförstånd kan leda till mycket. Nu får jag hoppas bara att chefen går med det vi pratat om. Annars blir det ett nytt möte.

Så jag kan bara hoppas, hoppas.

Gillas inte detta

Som jag nämnt innan så är jag hemma med min dotter och är mammaledig. En tid som man kan tro ska vara helt underbar. Jo i vissa fall är det så och i andra inte så. Just nu tillhör jag den senare kategorin och jag ska förklara varför.

Det är så att jag och min chef har haft mailkontakt angående när jag ska börja jobba igen. Jag har då även i dessa mail talat om för honom att jag sökt en kurs på Malmö Högskola. En kurs som är på distans så jag skulle kunna jobba 50-75%. Vilket jag då undrar om i ett mail till honom om detta är möjligt. Jo det var det men inte där jag är nu. Nä, det har jag redan också förstått eftersom vi har en tjej som jobba 80% så kommer jag och vill jobba mindre. Det går inte ihop, vilket jag är fullt medveten om.

Lite senare i mailen undrar jag om jag kan byta min föräldraledighet till semester och enligt honom var det inga problem. Vi ändrade så att juli blev en semestermånad för mig.

Under tiden kommer vi på att min man ska iväg på konferens i ett annat land så eftersom jag har så många semesterdagar kvar kanske jag kan ta augusti också. Sagt och gjort ett nytt mail skickas till chefen där jag frågar om semester i augusti.

Så händer inget. Jag får inget svar. Så efter ytterligare 4 dagar mailar jag en påminnelse om att jag gärna vill ha ett svar angående semester i augusti.

Då tar det bara 10 min så får jag svaret. Att de bestämt att man inte får ha mer semester än till den 18/8 på grund av planering inför höstterminen och alla de nya inskolningar som ska bli. Ja ok, allt det köper jag. Men vad han skriver sedan gjorde att jag här gick i taket.

När du kommer tillbaka är du placerad på ett annat ställe. Detta utan att ens pratat med mig om detta alls. Så får det inte ens gå till. På Lärarförbundets hemsida står det klart och tydligt om detta. Såhär står det "För kommunala arbetsgivare gäller dessutom att det måste föreligga vägande skäl för förflyttning av en arbetstagare"

Dessa föreligga vägande skäl har han inte nämnt för mig. Inte på mail eller via telefon talat om att han kommer flytta mig. Så det kommer bli intressant nu när vi ska ha detta möte och där Lärarförbundet kommer vara med. Vad har han då att säga till sitt försvar.

Ja fy så arg jag blev på detta - Jag som inte ens jobbar utan är mammaledig (trodde jag)

Helgen

Se denna helg har varit intensiv. Om man ska hinna med och göra mycket så varför inte planera in allt på en och samma gång.

Det började i lördags. Hur underbart väder som helst ute, soligt och varmt. Så på med linne och shorts. Eller hallå, backa bandet lite nu. Så gick det inte alls till.

Ok, klockan 05:00 bestämmer sig dottern för att nu är det dags att vakna. Hmm, jag är inte riktigt med på de tonerna. Så låter henne vara lite, men inser att jag måste ta upp henne till slut. Så det blir ett evigt klättrande och gosande på mig i sängen. Sedan bara slänga sig åt sidan och hoppas att mamma tar emot mig. Jo, det gör jag ju också för vill ju inte att hon ska trilla ner på golvet från sängen. Efter ett tag känner jag bara att ögonen börja gå i kors. Kollar på mannen intill som sover som en stock och mitt emellan oss ligger sonen och jo, han sover som en stock han med. När klockan till slut blir 08:00 och jag märker att mannen börjar röra på sig lite talar jag bara om för honom att nu får du ta dottern. Något som han gör med trott eller ej.

Nu ska jag i alla fall vila mina ögon bara lite till så jag orkar med kväll. Vi ska nämligen bort på kvällen och vill inte direkt somna 21:00. Så tar bara en bråkdel sekund så somnar jag. Börjar drömma den mest konstiga drömmen om sonen och systersonen som är med mig när jag kör bil och helt plötsligt har de bara hoppat ur bilen när jag stannat för en olycka. Ja inte blev jag glad där då.

Mitt i den vevan kommer sonen in och väcker mig och frågar om jag vill ha frukost. Ömm va, jo jag kommer ner. Samt samtidigt som detta sker ringer telefonen 08:45. Hallå, är det ingen som svarar. Jo tydligen men om sonen inte väckt mig skulle jag verkligen ha vaknat av telefonen. Det var ju "bara" svärfar som ringde, som inte brukar ringa vid den tiden annars. Så förmodligen tyckte även han att jag inte skulle få sova på morgonen.

Men hur som, jag fick min frukost nu i ensamhet och sedan var det bara att bege sig ut med en dotter som fick lite mer på sig. Väl ute var det bara att börja plocka bland stenarna vi har vid fontänen. Dessa skulle nu bort för att vi skulle få bort all den ogräs som blivit där. Ett jobb som jag skulle göra. Kan bara nämna att när jag skriver detta nu (söndag kväll) känns det fortfarande i fingrarna. Men alla stenar togs bort, det tog ett litet tag bara.

Men mitt i allt ihop så kommer jag på denna underbara idén att jag måste klippa gräsmattan också. Den har nu växt som ogräs och detta är något som mannen tyckte var en utomordentlig idé. Sagt och gjort, fram med allt och började klippa. Men när jag efter ett lite tag tömde behållaren med gräset i och skulle starta den igen, ja då var den lite sur. Hmm jaså vad har jag nu gjort dig undrar jag. Drar och drar i snöret för att få igång den men inget funkar. Så drar jag till en extra gång och ajjjjjjjjjj. På något obegripligt vis har jag lyckats slå handen i ramen av stål som man håller i. Knogarna och allt, ja fy detta kändes. Var inte alls vad jag kallade för en underbar klippning av gräsmattan.

Trotts allt detta så slutade dagen i alla fall bra och vi fick en fantastisk kväll med våra vänner.

Far- och son dag

Idag är det en stor dag för sonen. Han ska nämligen på äventyr fast han inte vet om det. Det är nämligen så att mannen tänkte att han och sonen kunde göra en far- och son dag. Detta tyckte jag lät som en otroligt bra idé. Så när då mannen tänkt lite kom han på att de skulle åka till Danmark. Där har sonen inte varit någon gång så detta kommer verkligen bli en stor upplevelse för honom.

Mannen tyckte även att när de var där skulle de kolla in "ströget", de skulle även kolla "runde torn" samt se vaktavlösningen på slottet. Så med andra ord så blir det en hel del vandring. Något jag får hoppas att en liten kille på 5 år kommer klara av. Men klart, han kommer nog vara i sitt essä där så det kommer nog inte vara några problem.

Sen på kvällen så är det tivoli här i stan som vi kanske ska gå på för att då maximera hela denna dagen för honom.

Men helt klart så kommer det att vara en väldigt trött kille som somnar ikväll och som dessutom har haft det otroligt roligt.

Cykeltur

Igår var sonen i sitt ässe. Oj oj oj så glad han var. Han fick nämligen cykla till förskolan för första gången. Fast det nästan bara är uppförbacke så spelade detta inte någon roll. Han cyklade på så glatt där. Att sen låsa cykeln i cykelstället det var också något som var spännande. Så gullig han är och ibland räcker det med att få cykla till förskolan för att ska bli superglad.

Nu var det så också att det var torsdag igår, vilket betydde tvfri dag. Så vad gör familjen då i detta underbara vädret. Jo för första gången ger vi oss ut på en cykeltur som blev på mer än 7 km. Men så glad han var. Men samtidigt fick vi säga till honom flera gång -In till kanten. Ja, att cykla mitt i vägen är inget bra.

Något som han blev bra på var att när det kom en bil så stannade han. Allt för att han inte skulle vingla till och bli påkörd.

Men så kul det var att höra honom ropa -Mamma, titta på det och titta på det och så vidare.

Men vem sa att man kunde allt på en gång. Så övning ger färdighet.

Att dottern sedan åkte bakpå på min cykel i cykelstol och med hjälm var en rolig syn. För detta var första gången för henne och som hon tittade. Dock kom problemet lite då hon somnade och jag fick hålla upp hennes lilla huvud som åkte framåt hela tiden. Ja, detta är något vi (jag) får jobba på.

Hur gick detta till?

Det är så att varje natt kommer vår son in till oss och ska sova i vår säng. Lite jobbigt är det dessvärre eftersom han inte ligger still. Han vrider sig och sparkas osv så direkt någon sömn får vaken jag eller min man då. I början så bar vi in honom till hans säng igen då vi vaknade av att han kom in.

Men sen han lillasyster kom har detta inte fungerat direkt. Vi är båda så trötta så att vi inte ens märker när han kommer smygande in till vårt sovrum och upp i vår säng. Visst det fanns de gånger när jag ammade dottern på natten då jag var vaken och pratade med honom och vi gick in tills hans rum och han somnade där.

Men nu kan man nog säga att både jag och min man är som två zombies när han legat hos oss på natten. Det är ju inte direkt ett perfekt ideal att vara en bra mamma dagen efter då om man inte fått sova på natten. Pågår det en längre tid kan ni bara tänka på hur man mår. Huvudvärk som kommer konstant, lättirriterad, trött som attans konstant ja listan kan göras hur lång som helst.

Detta är ju inte något vi kan skylla på sonen heller eftersom han vill ha närheten när han kommer på nätterna och det är helt förståligt. Samt att han talar även om varför han kommer när vi pratar om det på dagen.

Ett tag hade vi även att han fick en peng när han sovit i sin säng hela natten. Pengar som han då själv kunde köpa något för, oftast blev det lego. Mmm det funkade ett tag, sedan gick det inte längre. Då sa han rent ut, -Jag vill inte ha några pengar, för jag vill sova hos er. Ja så var det med det. Men bara för det så har vi inte gett upp tanken på att han ska sova i sin säng.

Så inatt skedde ett under. Han sov i sin säng hela natten utan att vi gjort eller sagt något. Hur gick detta till? Så om man bara vill så går det att sova i sin säng hela natten.

Sådan man ...

Igår när jag kom hem efter att ha varit och hämtat sonen på förskolan möts jag av mannen. Det är kris säger han. Ok, vad har hänt undrar jag då. Jo efter mycket om och men kom det fram att en del till bilbarnstolen är borta. Det underlättar inte heller att vi lånat den. Så den skulle lämnas tillbaka nu.

Ja, då får jag eller vi den uppgiften att leta i hela huset efter denna sak. Ja det är en ganska stor yta att leta på med kan jag säga.

Vart tusan kan han ha lagt den. Så svårt kan det väll inte vara trodde jag, men ack så fel jag fick.

Som vi letade, i källaren, i tvättstugen (eftersom det skulle tvättas), på mannens kontor ja överallt där vi trodde den kunde ligga.

På andra dagen av letande går jag fram till själva bilbarnstolen för att kolla så den inte är där. Känner och tittar och så helt plötsligt känns det lite knöligt på ett ställe. Jag tar av tyget som nyss är tvättat och där, där ligger bälteshållaren vi letat efter. Wow jag är en räddare i nöden och mannen är så otroligt glad och tacksam över att jag hittat den.

Ja, vilken underhållning man kan ha hemma genom bara att leta efter försvunna saker.

Jag vill inte ....

Just nu har vi kommit in i den perioden då sonen inte vill gå till förskolan. Han och vi pratar om det på kvällen och allt är då helt ok. Inga konstigheter där inte. Så kommer morgonen och man märker redan när man väcker honom hur det kommer bli. För det första han säger är, jag har ont i magen. Visst det kan han mycket väl ha. De få gånger han haft detta innan har han varit hungrig eller behövt gå på toaletten. Så eftersom det var morgon gissade jag på att han var hungrig men inte ville erkänna detta.

Efter bara en liten stund kom det, jag har ont i kroppen. Efter det kom meningen jag väntat på. -Jag vill inte till förskolan idag. Jag har så ont i magen idag att jag måste stanna hemma mamma. Att försöka förklara för honom jag vet inte hur många gånger i raden nu att han måste dit. Det är lite som hans jobb, så går inte det hem tyvärr. Nä, det förstår jag också, men jag måste ändå berätta det för honom.

Det konstiga i det hela är att så fort han kommer till förskolan och kommer innanför deras dörrar, ja då är detta som bortblåst att han inte vill gå till förskolan. Hur kan det bli så? Deras jobb kanske och vårat som förälder att försöka förklara varför det är så.

Ungefär samma sak som när han talade om att han ville ha en hund. Hmm jaha, varför då undrar jag. Jo, de är så söta och gulliga får jag som svar tillbaka. Att jag då måste berätta vilket ansvar det är att ha hund. Man måste gå ut med den när den ska kissa, ge den mat osv. Då kommer han på den geniala idén att han kan gå ut med hunden när jag (mamma) börjar jobba igen. Ja det är någon som verkligen tänkt här. Men dessvärre så är det ju inte så lätt.

Hade varit toppen om man kunnat få låna en hund under si sådär en vecka så han ser vilket jobb och ansvar det är med en hund.

John Legend - All of Me

En otroligt fin balad om man lyssnar på texten.

Mitt i natten

Det är inte lätt att vara liten och inte kunna prata. Stackars dottern har fått hosta. Så nu hostar hon så att hon vaknat mitt i natten. Fy, jag lider så med henne. Det ända jag kan göra är att finnas till för henne, hålla henna, trösta henne och nynna för henne.

Så nu sitter vi upp båda två, jag nynnar för henne och hoppas hon ska somna och komma in i djupsömnen så hostan försvinner för natten.

För dessvärre är hon för liten för att få hostmedicin.

Sonens nycklar grrr

Ja som ni vet så har ju sonen fått en cykel. Till denna behöver man naturligtvis ett cykellås tycker sonen. Ja, detta köper jag helt och hållet. Ett lås så han kan låsa sin cykel när vi är ute och går och ska gå in i en affär och handla.

Problemet är nu bara att han älskar nycklar och lås. Han vill ha så många han kan få och helst riktigt nycklar. Ja, se detta fick han nu när han fick ett cykellås. Så nu med ett nyckelband springer han runt i huset med sina cykelnycklar naturligtvis i denna och ska låsa alla dörrar som finns. Inget ont i det.

Men idag kom problemet. Han håller på vid en dörr och helt plötsligt säger han. -Mamma, nu har jag låst dörren. Jag går dit och jo, han har verkligen lyckats låsa dörren inne med sina cykelnycklar. Sen det var inte bara den dörren han låst utan även dörren ner till källaren.

Så det blev att ha ett pratat med honom och sedan låsa upp dörrarna med min egna nyckel som går till innerdörrarna.

Jag kan visst cykla ...

Nu är det så att vår son har fick en cykel för ett litet tag sedan. Jag att bara kunna cykla så med en gång det går ju inte direkt, det krävs övning. Detta var något som inte direkt gick hem hos sonen. Utan istället fick vi höra att, jag kan visst cykla. Precis som Lotta På Bråkmakargatan brukar säga, fast hon tillägger också "i smyg".

Hur som, nu har sonen fått öva att cykla med antingen mamma eller pappa efter som ska hålla i cykeln så han inte trillar. Ja detta om något kan vara en riktig övning för oss föräldrar. Att det inte kom fler fula ord ur munnen får jag vara glad över. Han lyssnar inte på det man säger till honom. För enligt honom själv så kan han cykla.

Så helt plötsligt som om man trollat med ett trollspö så går det som en dans för honom. När jag igår då föreslog att vi alla skulle gå ut och gå eftersom det var en tvfri dag och att han då skulle få cykla, var han med på det med en gång. Han skulle få cykla. Vi sa då både min man och jag att vi går en längre runda nu så han får cykla av sig. Så det blev sådär en halv mil vi gick och som han cyklade. Man kunde se att det gick bättre och bättre. Han trillade bara en gång och man såg hur han bara blev större och större över att han kunde hantera cykeln så bra.

Han började till och med att sjunga när han cyklade.

Så idag lovade jag honom att han kunde få cykla till Öppna Förskolan. Jag fick en sol tillbaka då av det leendet han gav mig.

Barnkalas

Idag ska vi på barnkalas. Dessvärre skulle jag nog kalla det vuxenkalas och inte barnkalas. För kalaset börjar kl:17:00 och det är inte direkt någon barnvänlig tid att starta ett kalas på. Speciellt inte heller om barnet som fyller år blir 5 år.

De skrev även i inbjudan att barnen skulle få en lättare barnmiddag. Jaha, men vi som föräldrar som kommer med. Ska vi bara titta på medans våra barn äter?

Något annat som också var konstigt var att det stod att om vi ville fick vi gärna stanna kvar och se Melodifestivalen. Ok, hur tänkte de nu? Det är här barnkalaset har förvandlats till ett vuxenkalas.

Jag hade köpt hela idén om de lagt kalaset kl:14:00 och sedan därpå även skrivit in att man fick stanna om man ville. Men inte på detta sättet.

Säger inte som det är ...

Jag har nu märkt att vi flera tillfällen så om sonen har gjort något och jag frågar hur det gått till så är han helt oskyldig. Det är inte han som gjort det, det var någon annan. På det senare tiden heter det att det var lillasyster.

Senast idag så hände det en sådan sak. Han står där och vevar med sitt nyckelhalsband som då även har en metallring i sig. Vevar och vevar och lillasyster är i närheten och rätt som det är börjar hon skrika. Jag frågar honom vad det är som hänt. Har lillasyster fått nyckelhalsbandet på sig? Nä det har hon inte fått säger han. Vad har hänt då undrar jag. Då säger han att hon gått in i hörnet på köksskåpen. Hmm, hon var inte ens i närheten av dem.

Varför ska det vara såhär?

Samma sak hände även på öppna förskolan idag. Tydligen har min son i en lek spottat (gud bevare mig grrrrrrr) på en annan kille. (Blir bara så arg över att höra det). Pojkens mamma kommer fram och säger att hennes son säger att någon har spottat på honom. Då är det en kille som är väldigt snabb och säger att det är min son. Jag blir arg eftersom vi haft denna diskussionen så många gånger innan om att man inte gör så. I denna diskussionen kommer det också då fram att pojken som sa att det var min son som spottat också hade spottat på killen i fråga. Jag undrade då hur det kan komma sig varför du sa att det bara var min son när mamman till sonen frågade? Nä det kunde han inte svara på. Istället när jag skulle prata ordentligt med min son gick jag förbi den andre pojkens mamma och sa även att din son också var med och hade spottat.

Sedan efter ett samtal med sonen fick han be om ursäkt till den berörde pojken. Nä sådant här tolererar jag inte.

Tv-fritt

I veckan nu kom sonen med den härliga frågan. - Mamma, kan vi inte ha tv-fria dagar. Det om något säger man inte nej till. Inte om det kommer från honom själv. Så vi bestämde tillsamman att tisdagar, torsdagar och söndagar skulle vara tvfria.
Så när tisdagen kom tog jag upp ämnet igen på morgonen så han inte glömt det. Nej, det hade han inte.

När kvällen sen kom så var det lite diskussioner om det. Han kunde få titta på tv-appen tyckte han. Men fick förklara att det är samma sak som att titta på tv. Så det köpte han så det var helt ok.

Igårkväll när jag nattade honom kom han dock på att det var ett tvprogram på barnkanalen han ville se på torsdag. Förklarade att du tyvärr inte kan se det eftersom du valt den dagen som tvfri. Men säger också att vill du kan du flytta den dagen. Ja, det ville han göra. Jag undrar då till vilken dag. Inte fredag och lördag säger han med en gång. Söndag får det bli. Hmm förklarar att den dagen redan är tvfri. Jaha, säger han då. Nästa dag tar vi tycket han då. Så måndag skulle bli tvfri. Förklarar då för honom att då skulle söndag, måndag och tisdag bli tvfria dagar. Nä, det ville han inte. Tre dagar i föld så. Så efter en del diskuterande där slutar det med att den tvfria dagen får vara kvar på torsdagen.

Tycker det är viktigt att även de små barnen får känna sig delaktiga i de beslut som berör dem. Men samtidigt får det vara inom vissa gränser.

10-månaderskontroll

Idag var jag och dottern iväg till bvc. Det var den stora dagen för kolla av att hon blivit 10 månader. Detta innebar då att läkare skulle titta på henne med och att hon följer den utveckling som ska följas. Ja det var inget med det, in i bilen och till stan.

Nu blev det så att vi kom dit lite tidigare så jag tänker varför inte fika lite med kaffe och bulle. Unna sig detta någon gång. Sagt och gjort, gick in på ett kafé och råkar hamna intill två äldre damer. Otroligt trevliga och pratsamma. Underlättade lite också att jag hade dottern med mig som charmade dem till max. Så jag blev sittande där en stund och pratade med dessa två trevliga damer. Den ena av dem hade precis blivit gammelfarmor visade det sig. Tänk så underbart att få bli det.

Hur som, jag blev tvungen att gå och önskade dem en trevlig dag.

När vi väl sedan kom till bvc för vår kontroll var det inte bara en läkare som skulle kolla, det fanns med en läkarstudent också. Samt även en bvc-sköterska. Tro inte att dessa tre som dottern inte sett förut skulle skrämma henne. Nejdå, här lägger hon på charmen igen och de kan bara skratta åt henne och le. Så inte en ända tår kom vilket jag som mamma tycker var otroligt skönt.

Men på väg hem kom det som var mindre kul. Dottern hade ätit mat innan vi gick in till den snälla doktorn och när han sedan klämde på hennes mage för att känna så allt var ok där inne var allt toppen. Kan säga att det blev en liten senare reaktion på det hela. När jag kör hem på motorvägen spyr hon upp all mat som ätits över hela sig och barnstolen. Första avfarten får jag köra av för att sanera och då är jag tacksam att jag lagt ut pappersrulle modell torky i bilen. Det var en hel del att torka upp. Väl gjort det åker hem och allt är bra igen - tror jag. När vi lite senare ska hämta sonen på förskolan så sätter jag handen i mer spy under barnstolen. Hjälp, hur mycket har det kommit undrar jag nu. Men det blir till att torka, torka och åter torka så nu hoppas jag att allt är borta.

Delad vårdnad - Förälder

I min bekantskapskrets finns det en mamma som är ensamstående förälder. Hon har då delad vårdnad om sina barn med barnets pappa.

Jag får ibland höra de mest konstiga saker som han kommer med som ursäkt för att han inte kan ha barnen på sin helg. Även konstiga ursäkter varför han inte kommer i tid för att hämta dem.

Men droppen av alla ursäkter och konstighetet kom igår. Jag själv hade aldrig i mitt liv godtagit detta.

Han skulle hämta barnen 20:00 men dyker inte upp. Barnen i sin tur vill inte lägga sig för de vill till sin pappa. Så när jag frågade när han kom höll jag på att tappa telefonen. Han kom och hämtade dem 23:45.

Jag hade blivit vansinig om det varit hos mig. Hans ursäkt när han kom var att han missat tåget. Hallå, vad har du mobiltelefonen till?? Då säga att jag blir sen och kommer och hämtar dem imorgon. Men hur många tåg missade han undrar jag, eftersom det bara tar 2 tim från hans hem till jobbet och samma tillbaka.

Det sorgliga i detta är att mamman hela tiden köper han ursäkter.

Mobiltelefoner grrrrrrrr

Just nu är jag och min mobiltelefon inte alls bra kompisar.

Det började för ett litet tag sen att jag fick börja ladda den mer och mer därför att batteriet tog slut så fort. Ja ok, det kan jag köpa att sådant händer. Tyvärr har det blivit så lite mer nu att jag måste ladda den mitt på dagen för att mobilen i stort sätt "ätit" upp all den batterikraft den haft.

Jag blir så less på detta. Kan direkt inte vara utan den heller utan måste ha den så när något sådant här händer blir jag bara så arg. Skulle vilja slå den men hmm ... slå på döda ting det hjälper inte ens. Samt skulle för den delen inte falla mig in i att göra det heller.

Men idag, ja idag kom droppen. På väg till Öppna Förskolan hade jag en nästan fulladdad mobil (98%). Ja det är ju inte några problem. Detta kommer vara hela dagen (tror du ja). När jag sedan kollar på mobilen igen står det 49 % på batteriet. Vaaaaaaaa, hur i hela fridens gick detta till. Det har inte ens gått 1,5 tim. Nästa gång jag kollar mobilen står det bara 14% på batteriet. Nä far och flyg och samtidigt känner jag att den är supervarm i batteriet.

Detta var inte alls vad jag räknade med. Så in i inställningarna döda alla program som ligger och tjuvar. Så stäng av mobilen och starta den igen. Ja ok, batterinivån är nu på 37%. Men den börjar snabbt gå ner igen. På hemvägen sedan startar jag mobilen igen efter att ha haft den avstängt så  jippi hela 27% kollar bort vad sonen gör, kollar på mobilen o då står det 1%. Hur gick detta till.

Nä fy katten, detta är verkligen inte min dag med mobilen. Så har nu börjat kolla på en ny ifall det skulle behövas. En Xperia Z2 som jag tror skulle vara toppen :-D

Födelsedag

Idag har sonen varit iväg på ett födelsedagskalas. Något som han nu länge sett fram emot eftersom han varit sjuk (men nu är frisk) och redan missat ett annat födelsedagskalas.

Nu var det en kompis från förskolan som bjudit honom så han tyckte detta skulle bli kul. Eftersom jag var lite osäker på om jag skulle vara kvar där som förälder eller om detta var ett kalas där man lämnar sonen själv. Det stod inte riktigt något om detta på inbjudningskortet till honom. Så det blev helt enkelt att kolla hur det skulle gå till när vi kom dit.

Väl där så var det redan några föräldrar där men det kom även de som lämnade och åkte. Så jag frågade sonen om jag kunde åka och vad får jag för svar. Nej, du ska stanna här mamma. Jaha, var inte vad jag hade tänkt direkt. Så efter ytterligare en liten och bästa kompisen också kommit dit så frågar jag igen. Ja, då var det inga problem alls.

Där hör man ... Lätt som en plätt eller ...

Affärer

Har nu ett litet tag funderat på hur detta kan komma sig. Ja det jag menar är helt enkelt detta. Jag som arbetare men just nu är hemma för jag är mammaledig förstår mig inte riktigt på hur äldre och pensionärer tänker. Nä jag har ju inte riktigt kommit till den gränsen än utan har ett bra tag tills dess.

Detta händer dessvärre för många gånger när man ska handla med. Nu menar jag en vanlig mataffär så inte någon klädaffär eller annat. Det som sker är att de har hur mycket tid i världen att gå till affären och handla tycker jag. Men när går de dit? Jo på eftermiddagen eller kvällen när vi som arbetar ska handla då vi kommit hem från jobbet.

Vad som skett nu istället då är att jag nu åker och handlar med barnen själv på förmiddagen för att dessvärre slippa undan de äldre som är ute i affären. För de visar ingen hänsyn till en barnfamilj :-(. När de kommer med sin rullator eller de som inte har någon så är det jag med  min kundvagn som får väja för att det inte ska bli en krock.

Har bara jag en konstig syn på detta kanske. Eller varför är det så att de ska handla så sent? De har ju hela dagen på sig ...

Höna och Fjäril

Igår när vi var iväg hos mannens bror och hans sambo samt deras barn var det meningen att vi på kvällen innan kvällsmaten skulle måla och pyssla lite. Jag skulle förbereda det lite tänkte jag så jag målade det som skulle målas. Det var en liten handhöna och sedan en handfjäril.

Ganska lätt att göra och man har alltid med sig saker till att göra det. Behövs bara hand, papper, penna och sedan färgpennor. Sedan kan man utveckla detta med att få till finmotoriken mer hos barn att måla på färgat papper och då klippa längs kanten man målat och så limma/klistra ihop det.

Ibland behöver det inte vara så krångligt utan det är de lätta sakerna som gör det. Det är nog lite mer vi föräldrar som tror att ju mer krångligare det blir desto roligare och bättre blir det. Men tyvärr är det inte så. Lätt och enkelt så ska det vara.

Lågprisladan

Idag har vi varit på en liten utflykt. Jag fick nämligen för mig att vi skulle åka till Lågprisladan i Boarp vid Båstad.

Dessvärre får jag nog säga att jag inte blev så imponerad av den.

När man hör ordet lågpris, ja då tar i alla fall jag för givet att det ska vara billigare än i en vanlig affär.

Nä, det var ungefär samma priser som i en vanlig affär om inte dyrare på vissa saker. Såg bland annat att de hade en tvålsort som man kunde köpa 2 för 30kr. Vad de nog inte vet är att samma tvål kan man köpa på City Gross för 10 kr st.

Är det då en Lågprislada?

Promenad

Idag på morgonen har jag varit ute på en sådan härlig promenad. Visst det blåste en hel del och rundan tog 45 min men så skönt det kändes efteråt. Att dottern sedan somnade på kuppen gjorde det hela ganska skönt med.

Att jag sedan på e.m. gick samma runda i solsken och underbart väder var hur skönt som helst. Att man sedan ser gulliga kor på vägen, ja det är inte fel.

Jo, jag gillar verkligen kor. Jag tycker de är så söta. Tycker inte du det?