Min sko

Jaha, hur roligt är det att bli av med sin ena sko på jobbet.

Ja detta inträffade mig förra veckan på onsdagen. Jag ställer min skor utanför skåpet efter de dagar som regnat så det inte ska bli en stor vattenpöl inne i skåpet.
Jag frågade även barnen på förskolan om de varit inne och tagit min sko. Letade överallt kan jag säga. I andra skåp, bland kläder, på skåpen, på toaletten, i städskåpet ja överallt tittade jag. Var till och med uppe på resursskolan och frågade om de sett min sko. Men inte något där heller. Tur får jag säga att jag har ett par andra skor på jobbet som jag använder när vi går ut. Annars hade jag fått åka hem i tofflorna. Hur kul hade det varit... 

Så igår när jag ska hämta min kamera i skåpet kommer två kollegor till mig som ska börja jobba. Den ena frågar om jag fått tillbaka mun sko. Men nä det har jag ju inte fått. Hon frågar också om jag kollat ovanför skåpet. Jo det har jag gjort alla dagar ifall någon kastat upp den där för att lämna tillbaka den. Kollade där senast i tisdags. Så nu på onsdagsmorgonen när de kommit så låg den helt plötsligt där igen.

Julbak

Denna helg som varit nu blev det julbak hemma. Egentligen han jag inte med det, men för mig är det är typ av avkoppling.

Jag gjorde till och med egen deg till pepparkakorna på fredagen så degen kunde ligga till sig tills på lördag.

Jag gjorde även lussekatter men inte på dubbel sats nu första gången utan enkel.

Allt detta bara för att det ska finnas till första advent. Jag till och med julpyntade i fönstren med adventsljusstakar och adventsstjärnor. Vilket i sig gjorde att det blev en mer julig stämning hemma. Kanske man nu kan få denna härliga julstämning som kommer varje år men som ännu inte infunnit sig hos mig på grund av olika saker.

Ullared

Ja trot eller ej. Men när alla ska dit om sådär två veckor, ja då ska jag också dit för att köpa julklappar.

Innan har vi jag och svägerskan alltid åkt i oktober. Men efter de omständigheter som är nu blev det först då.

Fy, jag bävar redan för det lite. Speciellt när man läser andra som varit där nu och som skriver på fb att det är så mycket folk här så kundvagnarna är slut.

Ja, då är det mycket folk och jag har nu redan tänkt ut en plan för hur vi ska fixa detta. Nä, tro inte jag säger den till er här. Men efteråt kan jag berätta hur det gick och om det gick bra.

Ha en bra dag på er.

Fy vilken höst

Ja denna hösten har verkligen inte varit roligt på ett sätt. Vad jag menar med det är detta.

Jag har börjat nytt jobb efter varit mammaledig i över ett år. Ett jobb jag stortrivs med - så nej det är inte detta jag menar.

Men att börja ett nytt jobb efter att varit hemma så länge. Hemma från alla dessa barnbaciller gör att man nu är mottaglig för allt. Det finns inget immunförsvar mot det. Så det är precis detta jag har åkt på. Blivit sjuk av och till hela tiden sedan jag börjat jobba. Detta är aldrig kul när det blir så och heller inte något jag kan styra över. Jag är helt maktlös med andra ord.

Nu är jag evigt tacksam över att mina föräldrar kommer ner och hjälper oss genom att ta hand om våra barn, deras barnbarn. För även om jag är sjuk måste mannen jobba och eftersom jag inte kan ta hand om barnen vem ska då göra det?

Så snälla föräldrar till mig kör de 32 milen till oss för att vara med sina barnbarn. Det om något är så starkt och värmande att man har så underbara föräldrar som ställer upp så för en. Jag älsker er båda av hela mitt hjärta.

Denna stress

Hur kommer det sig att viss stress kan man må så otroligt bra av. Men när det kommer till annan stress så mår man skit.

Som det är nu kan jag verkligen känna av båda varianterna. Har ett underbart jobb som jag gillar och det där är otroligt mycket att göra på ibland. Ibland kvällsmöten som gör att en dag kan kännas otroligt lång. Vila vad är det.

Sedan på det studerar jag på distans. En kurs som egentligen är på 3, 5 år som jag läser på 1 år. Så takten på kursen är ganska snabb och alla dessa uppgifter som ska göras. Vet vi nu hade inlämning för ett litet tag sedan och den kvällen/natten var inte alls trevlig. Då var det stress som tog över helt och hållet och jag mådde helt enkelt skit. Sådan magvärk jag fick över att allt skulle vara perfekt och tiden bara gick snabbare och snabbare. Tiden för inlämning var 23:59 enligt schemat, men när jag kommer till själva sidan för inlämningsuppgiften står det istället 23:55. Kan tala om att jag då gick i taket. Eftersom jag vet från när jag läste på Högskolan att om man lämnar in efter den angivna tiden blir det avdrag på betyget. Att en sådan grej som två olika tider ska inte ens finnas. Men så arg jag blev och skrev direkt en kommentar om det och fick ju naturligtvis svar på det nästa dag att det var helt ok ändå. Men en så får det inte gå till. Jag sitter ju med nerverna i en torktumlare känns det som.

Hur som, det gick i alla fall bra på den inlämningen.

Men nu kommer samma sak igen för nu börjar nästa inlämningsuppgift närma sig. Men denna gången är jag mer beredd på det.

Dessvärre så är det så att de som blir lidande i detta är min familj. Mina man och mina barn. Men jag får tänka såhär istället att det är bara fram till sommaren som det håller på, sedan är jag klar med detta och tiden dit kommer gå ganska snabbt - tror jag.

Så sårbar och inget kan man göra ...

Nu har det gått ett litet tag och dottern har blivit inskolad. Ja, det var vad vi trodde så att säga.

Igår när mannen hämtade henne kom det fram att hon varje dag från det att vi lämnat henne tills vi kommer gråter till och från eller ibland skriker. De på förskolan har naturligtvis inte sagt något om detta innan. Varför inte då undrar både jag och han. Är det att invagga oss i en falsk tro om att allt går bra... Sedan så pratade dotterns kontaktperson om att vi kanske ska tänka på att gå ner i tid på jobben. Hmm hur då, så lätt är det inte att bara göra det. Vet, vi vill ju också vår dotters bästa. Inte vill vi att hon ska gå runt och gråta på förskolan hela dagarna. Vi har inte heller våra mor- och farföräldrar i närheten som kan komma och hämta dem tidigare. Vi måste jobba för att få ihop till vårt levnadsbröd.

Så nu pratas det om att det ska bli ominskolning på henne. Ja detta var ju verkligen inte kul kan jag säga. Inte riktigt den bild jag ville ha från hennes första tid på förskolan.

Underlättar inte heller att jag blivit sjuk på kuppen. Att varit mammaledig, börja jobba och dottern börjar på förskolan. Ja ni kan tänka er så mottaglig jag är mot alla dessa baskelusker som finns där. Det blir ju inte lättare heller av att jag känner dessa måsten. Jag måste till jobbet för att göra bra ifrån mig. Jag måste till skolan för att göra bra resultat. Jag måste vara en bra mamma så att mina barn känner sig älskade. Jag måste vara en bra fru till min man så han känner sig älskad. Jag måste ta hand om hemmet. Jag måste se till att det finns mat på bordet. Ja, listan kan jag göra hur lång som helst av alla dessa måsten.

Men nu ska jag ta och bädda ner mig så att jag får lite vila efter en natt utan sömn och hosta.