När jag var liten fick jag bland annat barnsjukdomen vattkoppor. Den som nu mina barn har fått. Vad jag minns då är att jag inte drabbades så svårt av den. Inte så som både min dotter och nu min son har gjort. Att de är fulla med vattkoppor över hela kroppen. Även på rumpan och såg nu att sonen börjat få det på tårna också. Även om vissa kan få det lindrigt, kan vissa få det icke så lindrigt. Att när sonen nu i eftermiddag ropar på mig och säger, -Du får bära mig mamma för jag har så ont. Ja vad gör man inte som en mamma då, jo bär honom lite.
Att när klockan sedan nästan slagit 17:00 är han som ett klockslag själv. Han undrar när pappa kommer hem och jag svarar att det gör han snart. Får då till svar tillbaka, -Jag vill ha pappa nuuuuuuuu. Jag saknar pappa otroligt mycket. Varför måste pappa jobba? Ja så är det att vara hemma med en sjuk son. Denna tacksamhet man får av honom, eller inte. Att man gjort för honom idag, det är som bortblåst så fort pappa kom hem.
Helt kort och gott - Vardagslivet För En Stressad Mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar