Ibland undrar jag lite hur jag är som person. För ibland får jag mig en sådan funderar över hur saker och ting är men även hur andra människor är. Jag tror alltid det bästa om alla andra människor innan det bevisas annat. Att i förväg ha en inställning till någon du inte ens känner är helt dåligt. För att inte säga för jäkligt.
Men att även om man om man är sådan som person så kan det ibland gå fel efter ett tag. Så vem är det då som får ta smällen. Ja inte dem, utan jag. Eftersom jag tillät det. Varje gång är det lika dant och inte heller verkar jag lära mig av det. Eller så är det bara då att jag är sådan som person. En vän för livet kan man kanske säga om man inte jäklas med mig. En stöttepelare att luta sig på i goda men även dåliga tider. Men det är inte många som inser detta. Är ju inte den som går runt med ett plakat heller och skriver om alla dessa saker. Utan tycker att det ska den andra upptäcka och inse vad de i så fall gått miste om.
Tillit är ett ord som jag starkt jobbar för. Det är inte något man bara får utan det byggs upp efter hand. Jag är i alla fall av den skaran att har jag lovat något så håller jag det. Något som mina barn nu väl känner till. Jag slänger inte ur mig något och sen inte gör detta. Tala om att dra mattan under fötterna på en då.
Ändå finns det vuxna personer som gör sådär. För mig då känns det som att jag får en kniv i magen och jag mår otroligt dåligt av det ett bra tag efteråt.
Lite där nu är just jag. Jag har fått kniven i magen och det känns som om det är jag själv som är orsaken till det fast jag vet att det inte är så. Men känslan om det finns där och den är så otroligt jobbig att ha.
Så jag måste nu lära mig att jobba med mig själv om detta. Vilket inte är så lätt - men skam den som ger sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar