Igår fick jag reda på att någon i min bekantskapskrets har det mycket jobbigt just nu. Visst jag visste det redan innan men att det har blivit mycket värre nu. Personen är ensamstående mamma med delad vårdnad där pappan inte alls tar sitt ansvar. Glider runt på alla han känner. För om det är hans tur att ha barnen så är han aldrig själv med dem. Hittar lösningar hela tiden på att han är där eller där eller där. Sista var nog droppen när han sa han inte hade någon stans att vara med sina egna barn eftersom han flyttat så han bad att få bo hemma hos mamman den helgen. Mamman som skulle vara barnfri.
Dessvärre är det ju så att barnen far illa av detta. Pappan lovar så mycket men håller det aldrig, eller för den delen kanske inte heller dyker upp när han ska hämta dem.
Jag kan förstå att det är jobbigt för mamman i denna situation. Men att själv gå igenom det är ännu jobbigare. Men att be om hjälp är svårt med eftersom det är ett känsligt område. Så det ända jag kan göra är att finnas till hands och vara där och stötta när hon ber om det.
Så förhoppningsvis en dag inser hon att det inte är så svårt att fråga om hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar