Ja nu har det hänt. Dottern har verkligen redan blivit ett år. Vart har tiden tagit vägen. Hur fort gick detta. Vart har jag varit?? Jo naturligtvis vid hennes, sonens och mannens sida hela tiden. Men det känns som om tiden bara flugit fram och jag bara tittat på.
Men så glad jag är nu över att tiden gått så fort. Med tanke på den graviditet som jag haft. Det har varit många turer till och från sjukhuset. Varit inlagt ett antal gånger och då fått en gråtande son i telefonen. Fy, det kändes verkligen i mitt modershjärta att inte kunna vara närvarande och då höra hur sonen saknade mig så otroligt mycket. Att då vara med pappa spelade inte någon roll.
Att även den rädsla som var när jag den dagen var på jobbet och ett litet barn hoppade med knäna utan förvarning rätt in i magen. Hur ont det gjorde och hur paniken började krypa i mig över vad som kan ske. Nä det var verkligen inte en rolig tid.
Så nu är jag så glad över att vår älskade dotter finns och att hon nu blivit ett år.
Men att gå på denna ettårskontroll och där få två sprutor, en i var ben var kanske mindre kul. Mindre kul också över att hon reagerade på den och fick eller har nu fått hög feber och haft detta både lördag och söndag. Så nu hoppas jag att det ger med sig.
För vad annat kan man göra än älska sina barn otroligt mycket av hela sitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar