Luciafirande

I går så var det luciafirande på sonens förskola. På denna förskola där han går har de som tradition att barnen mellan 3-5 år firar sitt luciafirande i kyrkan. Vilket jag tycker är väldigt trevligt.

Nu är det bara så med att till detta behöver de för varje luciafirande någon som kan spela på den flygel som står i kyrkan. Så de brukar fråga barnen vad deras föräldrar gör och på så sätt få reda på om det finns någon som kan spela på piano (flygel).

Hos oss är det så att mannen här är otroligt musikalisk, han har det i generna från både sin mamma och pappa. Så när det kom fram genom vår son att pappa spelade hemma kom frågan ifall han skulle kunna tänka sig att spela i kyrkan till lucia.

Vad de inte vet är att mannen fått ställa upp ett antal gånger och spela när hans pappa ska sjunga och framträda så visst han har det i sig.

Hur som, han tackade ja till detta att det kan han göra och förskolan i sin tur blev väldigt glada över det. Så första luciafirandet blev för två år sedan där mannen spelade tillsammans med barnen.

Sen kom skolavslutningen till sommaren då frågan också kom ifall han skulle kunna tänka sig att spela till det med. Visst kunde han göra det tyckte han.

Så nu h ar det blivit några gånger som han är med och deltar i detta lucia - och skolavslutningsfirandet.

Men i alla fall, barnen har övat så otroligt mycket och var så duktiga på att sjunga. Sedan som de tog i och sjöng högt med. Detta värmer verkligen ens moders hjärta när man hör sånt. Hur de övat och hur de framför det för sina föräldrar, mor- och farföräldrar. Som de strålar barnen (ja, förutom de som gråter och inte vill vara med, för de finns också). Detta är något man njuter av en lång tid. Kan säga det med att tårarna kom hos mig för att det var så fint.

Efter luciafirandet så var det flera föräldrar som kom fram och tackade mannen för hans otroligt fina spelande. Vilken underbar man jag har som har denna begåvningen och som jag kan få njuta av hemma när han sätter sig ner för att spela.