Ibland förvånas jag över hur en sådan underbar man jag har. Vilken otrolig tur jag haft som träffat just honom. Det är verkligen en fantastisk man och sådana män växer inte på träd.
Vad jag menar nu är detta. Denna helg har gått åt till att plugga och skriva examinationsuppgiften till skolan. Under denna tiden har han skött hemmet och tagit hand om våra två barn.
Men vad han mer gjorde var detta. Dörrarna mellan mig och köket stängdes och på avstånd hörde jag hur han höll på med något. Efter en lång stund kommar han in och säger att det är kaffe nu.
Jag går då ut i köket och där på bordet står det en tårta som han bakat. Tala om att överraska mig där. Så otroligt gulligt av honom och så glad jag blev över det.
Ibland behövs det inte mycket för att man ska dra på smilbanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar